Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Milk

/

Milk
Filmstaden, Gävle
Regi: Gus Van Sant. Medverkande: Sean Penn, Emile Hirsch, Josh Brolin med flera.

Annons

Åtta Oscarsnomineringar. Åtta Oscarsnomineringar? Det kanske är dags att dra ett djupt andetag och lugna ner oss.

Visst, Gus Van Sants "Milk" är ett fläckfritt tidsdokument; Van Sants dimmiga, meditativa kamerateknik passar perfekt för att skildra 70-talet, detta dimmiga, flummiga årtionde.

Och visst, Sean Penn förtjänar sin statyett för bästa manlig huvudroll. Inte nog med att han fortfarande inte kan stava till dålig, han kan inte ens slå upp det i ordboken. Penn gör ett bultande varmt, ömsint fjolligt porträtt av gayaktivisten Harvey Milk i San Francisco, mördad 1978 av en politisk rival.

Men åtta Oscarsnomineringar? Märker inte Oscarsakademin att "Milk" är ett kitschigt hjälteporträtt av ett helgon som tydligen inte hade en enda spricka i sin skinande rustning? Som aldrig skulle drömma om att avbryta sina ansträngningar att stoppa olika upplopp - utom förstås för att övertala en rullstolsbunden pojke att inte ta sitt liv.

Förstår inte akademin att hur lovvärt och kontroversiellt ett lagförslag om homosexuella än må vara så är det inte filmkonst, och inte särskilt kul, att följa hur det sakta lotsas genom den delstatliga legislaturens alla 23 instanser?

Paradoxalt nog är Gus Van Sants mest (publikt) öppna film på tio år också hans mest slutna någonsin. Till skillnad från, säg, "Paranoid Park" och "Elephant", lämnar "Milk" inget som helst utrymme för egna tolkningar, egna åsikter. Allt syre i rummet förbrukas när Van Sant blåser på sin flammande hjältesaga.

Ändamålen helgar inte medlen. Syftet må vara aldrig så gott, men en film om en bra människa blir inte automatiskt, vilket många annars sansade bedömare gärna vill tro, en bra film.

Mer läsning

Annons