Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mörkt drama om drogmissbrukets baksida

/
  • Sticker ut. Syskonparet Oscar (Nathaniel Brown) och Linda (Paz de la Huerta) blickar tillbaka på sin barndom i ”Enter the void”. Ett av få ljusa ögonblick i en mörk film av franske skandalregissören Gaspar Noé, kanske mest känd för filmen ”Irreversible”.

Annons

Tokyos gator i ständigt mörker. Två föräldralösa syskon faller tillsammans mot avgrunden i en orgie av sex och droger. Franske skandalregissören Gaspar Noé är tillbaka nio år efter ”Irreversible”. Filmen som bland annat innehöll en tio minuter lång våldtäktsscen.

Han värjer inte för det kontroversiella, Gaspar Noé. I det som Sigmund Freud kallar spänningen mellan sexualiteten och döden – finns vårt omedvetna. I ”Enter the void” har Noé tagit ett grepp om döden. Försöker förklara den. Vad den gör med oss under resans gång.

Den här historien om det amerikanska syskonparet Oscar (Nathaniel Brown) och Linda (Paz de la Huerta) – vars föräldrar dött i en tragisk bilolycka – sticker ut. Döden är ständigt närvarande. Men samtidigt frånvarande i vår kultur. Oscar och Lindas lösning är att fly sitt mörka förflutna med hjälp av sex och droger.

Det är ingen munter film. Kameran sveper över en dystopiskt, mörkt, känslokallt Tokyo i långa frekvenser. Scenerna skildras via Oscars dimmiga drogpåverkade ögon. Det är ett psykedeliskt kaos. Och även då Oscar dör tar observationen vid. I den andra halvan av filmen lanserar nämligen Noé en teori om livet efter detta. Reinkarnation. Men Oscars nerknarkade ande har förtvivlat svårt att hitta ”hem”. Döden blir en snedtripp men samtidigt ett uppvaknande innan livet börjar om. Och kanske en varning till andra att prova droger. Åtminstone enligt Noé som i en intervju sagt att filmen skrämt många från att ta droger igen. ”Enter the void” är ett experimentellt konstverk. Tyvärr alldeles för långt.

Philip Wallin

Mer läsning

Annons