Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När trädet tar över

/
  • Godkänt stilprov. Charlotte Gainsbourg i fransk-australiska ”Trädet”, en film om sorgearbetet efter den stora tragedin.

Åh, lyckliga filmfamilj. Pappa och mamma gosar i hängmattan, barnen jollrar i bakgrunden.

Annons

 Åh, den katastrof som alltid hänger över deras små huvuden i den situationen. Åh, pappa kör bil utan bälte, närbilder på tåg, cyklande ungar – det bara måste hända.

Och det gör det, tidigt, i fransk-australiska ”Trädet”. Mamman (Charlotte Gainsbourg) blir ensam kvar och måste sköta barnen och vardagens olidliga lätthet. Under trädet. Det enorma träd på tomten som skuggar hus och familj – och där dottern börjar höra faderns röst. Trädet som övergår från att vara symbol till att bli ett ting i sig, något som griper in, påverkar, tar över.

”Trädet” är en rak, realistisk, minimalistisk skildring av sorg och sorgearbete, där det på ytan inte händer mycket och åskådaren själv måste fylla i luckan mellan tårarna och livets långsamma pånyttfödelse. En film som mycket sakta arbetar sig fram till ett starkt klimax men som inte efterlämnar andra känslor än att man sett ett godkänt stilprov.

Erik Helmersson

Mer läsning

Annons