Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Platt som en plattfisk

/

”Oceans” är en häpnadsväckande undervattensdokumentär. Den lämnar häpnadsväckande mycket att önska. Här visas alla dessa underliga varelser djupt därnere. Somliga liknar hela rymdskepp, andra ser ut som mycket små fula gubbar som kikar upp ur sin håla i bottensanden.

Annons

Det är snäckor och koraller och krabbor och djur man aldrig anade fanns.

Och så får jag ingenting veta om dem. Noll information. När jag för en gångs skull blir intresserad. Vad heter krypet? Var lever det? Åtminstone en textremsa nederst i bild hade varit respekt mot alla arter.

Men nej, ”Oceans” har konstnärliga ambitioner i stället. Minsann. Den är gjord som en saltvattensymfoni. Typ fiskstim dansar tyngdlöst till oboevariationer. Det är till och med mer insmickrande än lejonhanneporr på tv.

Och haveriet slutar inte där. ”Oceans” säger sig nämligen vilja sprida medvetenhet om hoten mot världshavens djurliv. Aha, ett kritiskt reportage under ytan?

Men nej, igen. Inte ett enda fakta underbygger filmens påståenden. Det är ”vi” och ”man” för hela slanten, enligt filmens naiva, tunna, utslätade, rent ut sagt avskyvärda berättartext. ”Människan” har förstört oceanerna. Jaså. Och jag som trodde det var företag som dumpade gifter och rovfiskade, och politiker som fegade och ett glupskt marknadsekonomiskt system, som bar skulden.

Till underligheterna hör att när filmen hettar till och visar otäcka bilder från blodig fiskindustri ute till havs och från oceaner av skräp – så är det fejkat (för att filmarna inte ville ”delta” i försyndelserna). What!

”Oceans” undervattensbilder är säkert unika och säkert tekniska underverk . För övrigt det är som att titta i ett akvarium med en guppy som guide.

Mer läsning

Annons