Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rar historia om udda tomtefamilj

/
  • Julromantik. Arthur och gammeltomten ger sig ut på en kamp mot klockan för att leverera en julklapp som glömts bort.

Att vara tomte är i våra dagar mer som ett äventyr ur ”Mission impossible” än någon sömnig saga med renar och flygande släde.

Annons

I en noggrant planerad operation, från en kommandobrygga på Nordpolen som får Pentagon att blekna, delas alla världens julklappar ut med hjälp av ett rymdskepp bemannat med tusentals små nissar.

Alla verkar ha tränat med Tom Cruises stuntman och varje land betas av på mindre tid än vad det tar att öppna ett standardpaket.

Tomten själv, en tjockis med skägg, är något av en galjonsfigur. Bakom kulisserna är det i stället hans son Steve som styr med järnhand. Att Steves väloljade organisation missar en (1) julklapp under årets stora dag är det ingen som bryr sig om.

Utom lillebrorsan Arthur då. Han är en riktig julromantiker och kan bara inte leva med vetskapen att det påföljande morgon ska vakna en liten flicka som inte fått sin julklapp. Med hjälp av sin gamle pensionerade tok till tomtefarfar (tomteämbetet går naturligtvis i arv, vad trodde ni?) och den plikttrogna och extremt skickliga paketinslagarnissan Bryony försöker den rätt klantige unge Arthur sig på att fixa julen. Till 100 procent.

Och det gör han med den äran. Skräms inte av att Sony Pictures Animations senaste film var den rätt kassa ”Smurfarna”, denna inblick bakom kulisserna i tomteland är ett riktigt fynd och påminner mer om någon klassisk Pixar-höjdare i ton och stil.

Framförallt är det en rar historia om en ganska dysfunktionell tomtefamilj, där männen tomtetuppar sig mot varandra medan det, så klart, står en multikompetent tomtemor och håller ställningarna i bakgrunden.

Den CG-animerade 3D:n är helt ok, tempot är högt, skämten är många och ändå lyckas skaparna bakom Arthur klämma in lite genuin julstämning.

Miranda Sigander

Mer läsning

Annons