Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätta känslan!

/
  • Älskansvärd. Bill Skarsgård i sin flykttunna. ”I rymden finns inga känslor” är höstens supersötaste svenska filmkomedi som får alla känslorna att komma på en och samma gång. Foto: Niklas Johansson

Annons

För att slippa alla jobbiga känslor kryper 18-åriga Simon ner i sin rymdkapsel och stänger locket. Kapseln är en gammal tunna. Och Simon har Aspergers.

Han förstår inte kärlek, ilska och sorg som de flesta andra. För honom blir det kaos.

Simon vill ha ordning och reda, toalettbesök på bestämda klockslag och frukostmackorna skurna runda med geometrisk precision.

Men han anstränger sig faktiskt så gott det går för att anpassa sig till det sociala livet – genom att studera folks ansiktsuttryck. Det vill säga göra matematiska beräkningar av vinkeln på deras munnar. Vilket redovisas som att en glad eller ledsen tecknad smiley dyker upp i bild!

Jag kan inte bedöma om den här rörande, romantiska supersnälla komedin ger en trovärdig bild av människor med Aspergers syndrom, lika lite som jag vet vad ”Rain man” egentligen sa om autism. En ledtråd kan vara att när ”I rymden finns inga känslor” tidigare visades i en kortfilmsversion i tv fick det svenska Autism- och Aspergerförbundet lika mycket positiva som negativa reaktioner.

Men som biopublik känner man i vilket fall obegränsad ömhet för den stolpigt rättframma Simon som alltid kör med raka rör. Bill Skarsgård spelar honom med stor inlevelse. Fast det är kanske inte rätta berömordet, för tanken är ju att han inte ska uttrycka några känslor alls. Fast känslor ändå liksom.

Knepigt! Grejen är alltså att vi upplever Simon som ledsen när hans storebror Sam får slut med sin tjej, när Simon egentligen inte visar empati utan bara är ute efter att allt ska vara på pricken som vanligt därhemma – ordning och reda och videokväll på fredag.

Jag skulle tro att det är dubbelt svårt att få en sådan film att fungera, att få ekvationen att se så lekande lätt ut. Som långsfilmsdebuterande regissören/manusförfattaren Andreas Öhman lyckas göra (tyvärr lyder den oskrivna regeln att man får mer kredd med ett dystert anslag).

Fler än Bill Skarsgård slår förresten igenom. Martin Wallerstam (Sam) kan garanterat se fram mot större roller fortsättningsvis.

Extra kul också att filmen är inspelad i Sollefteå- och Kramforstrakten, som inte många filmer sen ”Ådalen 31”.

Dessutom blir man lycklig över en utsökt scenografi. ”I rymden finns inga känslor” har både hjärtat och alla detaljerna på rätta stället. Jag känner att jag känner så extra mycket för den.

Mer läsning

Annons