Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Recension: "Jurassic world"

/
  • Nöjesparken Jurassic world erbjuder dinosaurier i alla dess former. De två bröderna Gray och Zach hamnar i hetluften när en ny dinosaurie tar sig loss och kaos utbryter.
  • Owen (Chris Pratt) dresserra köttätande velociraptorer i nya filmen

Spännande och familjär med en stor portion nostalgiska glimtar.

Annons

Det är 22 år sedan Spielbergs storfilm ”Jurassic park” lärde en hel generation namnen på dinosaurier som velociraptor, brachiosaurus och triceratops. Och det är just 22 år efter katastrofen som vi återvänder till dinosauriernas värld på Isla Nubar, tillsammans med bröderna Gray och Zach som hälsar på sin moster Claire som är verksamhetschef för parken Jurassic world. Jurassic world är som vilken annan satsig amerikansk djurpark som helst, förutom att barnen rider på små triceratops, det är apatosauruskalvar i klapphagen och i parkens motsvarighet till Sea world hoppar krokodillika bjässen mosasaurus upp ur vattnet inför en förtjust publik. Dinosaurier har blivit blasé, säger Claire. Folk kräver något större, något mer högljutt, något med fler tänder. Så forskarteamet har tagit fram en hybrid. Den är större än tyrannosaurus rex, större och farligare än någon dinosaurie som någonsin levt. Och det är just det. Det är ingen dinosaurie utan helt och hållet en konstruktion av människan, finansierad av aktieägare. ”Varför döper ni den inte bara till något företagsnamn, som de gör med sportarenor?”, som en skeptisk medarbetare undrar. Men att experimentera med genmanipulation gör man inte ostraffat och det dröjer inte länge förrän det står klart att man har underskattat den nya stjärnan Indominus rex. Monstret tar sig ut och inget är under kontroll längre i den annars så välfungerande parken. I kaoset försvinner Claires systersöner och den godhjärtade velociraptortränarhunken Chris rycker in som räddaren i nöden.

Precis som Jurassic worlds besökare kräver biopubliken större, bättre och mer och regissören Trevorrow har gjort ett bra jobb med att skapa en uppdaterad version av dinosauriefilmen. Här har vi makthavarna som bara vill tjäna pengar, forskarna som vill framåt, militären som vill göra dinosaurier till krigsmaskiner och djurens vänner som försöker få alla andra att visa lite jäkla respekt. Samtiden är densamma, tekniken är ny. ”Jurassic world” är inte nyskapande, och behöver inte vara. Den är spännande, familjär och bjuder på en stor portion nostalgiska glimtar. Och även om jag saknar de där riktigt minnesvärda scenerna (som vattenglaset och geten i "Jurassic park"), går det inte att komma ifrån att dinosaurier helt enkelt är löjligt fascinerande.

Mer läsning

Annons