Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rollatortempo

/
  • Trendiga farbröder. Veteranerna Lasse Åberg och Jon Skolmen, som veteranerna Stig-Helmer och Ole, driver milt med olika epokers tidsanda.

Annons

Stig-Helmer är urtönten, från långt innan nörden var uppfunnen. En figur vars misslyckanden på sällskapsresor har tagit tempen på svenska trender under tre decennier. Han speglar tidsandan genom att vara en främling i den.

Stig-Helmer har varit på solcharter, skidsemester, segeltur, golfresa och hälsohem. Som återkommande gäst i verkligheten. Med premiären på ”Den ofrivillige golfaren” invigdes för övrigt Gävles Filmstaden för nästan exakt 20 år sedan.

Men nu är turisttönten till åren kommen. Stig-Helmer utövar stavgång hemma i Stockholm. Att kommentera absurda företeelser i samtiden är som sagt hans uppgift, även som pensionär.

Fast en sorts resa blir det ändå. Den går bakåt, till Stig-Helmers barndom (mobbad glasögonorm) och ohippa tonår. Farbror Stig-Helmer passerar ett kvarter där det tidigare låg en musikaffär där han jobbade när han träffade sin första kärlek, frälsningssoldaten Annika. För att sedan mista både henne och sin andra ögonsten – modelloket Big Boy. The Stig-Helmer story är minnena som han berättar för sin ständiga och mer världsvana norska följeslagare Ole.

Det blir ett kolossalt nostalgibad från 50-talet med danspalatset Nalen, fräna Stockholmsbönor och bulliga radioapparater. Skådespelaren Tobias Jacobsson är bedårande tafflig som ynglingen Stig-Helmer i skavande nylonskjorta och duffel.

Den finurliga konstnären Lasse Åberg spelar sin åldrade tönt med avslappnad distans. Som pensionär tycks Stig-Helmer mer tillfreds med livet; inte ens mobilabonnemangsförsäljarna anser det lönt att försöka övertala den här gamlingen. En person värd att bli accepterad för den han är, mannen som kan tala med tågtidtabeller men inte konversera damer.

I det klassiska konceptet ingår förstås att den ständiga förloraren alltid vinner i längden. Så vänder sig plötsligt tonårstjejerna om efter Stig-Helmers supercoola toppluva!

Ytterst handlar Stig-Helmer-komedierna om rätten att vara annorlunda men ändå en i kollektivet. Lasse Åberg driver en sorts personlig folkhemsomsorg, han hävdar den lilla människans rätt i marknadssamhällets maskineri.

Skratten är flest i början av filmen innan den övergår i en vemodig Stig-Helmer blues. Melankomisk, skulle man kunna sammanfatta om ordet fanns.

Men hjälp, så övertydligt och sävligt den framförs. Rollatortempo, det går inte komma ifrån. Även om Lasse Åbergs skapelse i grunden är genial.

Bodil Juggas

Mer läsning

Annons