Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snyggt förpackad spänning

/
  • Kortare än så. Om det varit SJ som regisserat ”Unstoppable” i stället för Tony Scott hade premiären blivit uppskjuten till i mars och filmen åtta timmar lång. Men man hade i alla fall fått gratis kaffe efter sju.

Annons

För exakt fem år sedan såg jag en film som hette ”Domino”, regisserad av Tony Scott. Det vet jag ity jag just läste recensionen, den var riktigt begåvad. Annars minns jag ingenting av filmen. Ingenting. Den är ett svart hål. Vilket är lustigt eftersom jag i min profetiska recension skrev att filmen handlade mer om ingenting än ”Seinfeld” och liknade den vid ett svart hål. Den fick en trea i betyg. Tony Scott får alltid en trea i betyg. Han avlades, föddes och konfirmerades med en trea i betyg. Undantaget gäller ett enda tillfälle då Tony gjorde en magnifik kraftsamling och regisserade ”Man on fire”. Den fick en fyra.

I ”Unstoppable” spelas huvudrollerna av Denzel Washington, Chris Pine och stål. Glänsande stål, rykande stål, ballar av stål, gnisslande stål och framför allt rullande stål. Ett förarlöst tåg skenar. Bara två män kan stoppa det. Tänk er klassiska ”Runaway train” fast utan bad guy. I stället två good guys, arbetarklassens sista hjältar som vill stoppa tåget med fredliga medel i motsats till alla golfande slipsar i företagsledningen som för aktiekursens skull helst ser att tåghelvetet smäller in i ett sjukhem för föräldralösa treåringar.

Tony Scott är bra på en sak: Snyggt förpackad spänning. Filmdukens ökande panik över den okontrollerbara missilen på räls sipprar ut i salongen och efteråt drar man ett femhundra kubikcentimeter djupt andetag för att kompensera all bortglömd andning under filmens gång.

Det är en tunn linje mellan drama och komik och ibland är Scott nära att ramla över, speciellt när han slänger in allt fler mjuka element i det hårda stålets väg. Banarbetare på spåret! Hästar på spåret! En mungo på spåret! Och en hel vagnslast full med skrattade lågstadiebarn på kollisionskurs på spåret!

Men spänningen vinner, ända till slutet då Scott kunde ha skalat ner på allt utanpåverk i form av dramatiska nyhetssändningar, hejande folkmassor på barer och kvinnor med uppspärrade ögon som håller för munnen och flämtar ”c’mon baby, you can do it!”

Man undrar hur många potentiella hjältar som dött en tragisk död av ett enda skäl: för få som stod vid sidan och bara ”You can do it! You can do it!”

Erik Helmerson

Mer läsning

Annons