Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taube övertygar som cynisk pensionär

/
  • Mot solen. Georg (Sven-Bertil Taube) och hans tjuvaktiga hemhjälp Maria (Rebecca Ferguson) söker livets rätta väg i ”En enkel till Antibes”.

Det här är Sven-Bertils film. 76-åriga herr Taube spelar med all sin schvung och gedigna elegans.

Annons

Han föreställer en cynisk pensionär, ensam i sin för stora villa och bara ett hjärtpiller från döden.

Dags att placera gubben på hem, tycker sonen och dottern. De konspirerar med städhjälpen för att komma över vinsten på husförsäljningen.

Men så lätt går det inte. Än är det ruter i den griniga gamla gubben George. Han smiter. Resten av den här sorglustiga komedin är en roadmovie genom norrländska skogar fast slutmålet, som titeln anger, är franska solkustens Antibes.

Jag såg ”En enkel till Antibes” på en förhandsvisning där regissören Richard Hobert personligen introducerade. En privat familjehistoria har inspirerat; min pappa dolde i hela sitt liv en hemlig kärlek, berättade han. Lustig nog tror jag att alla i publiken blev betydligt mer berörda av Hoberts tal än av själva filmen.

Den har några utdragna dråpligheter för mycket. Men visst, varm och fin, med finurliga funderingar om mänsklig otillräcklighet. Ingen är perfekt. Vi har alla våra egenheter. George är envis som synden; sonen och dottern och städhjälpen har samtliga lyckats enastående med att krångla till sina liv. Ändå är det kanske aldrig försent att rätta till felstegen och bli åtminstone något så när lycklig, lovar ”En enkel till Antibes”. Och det är ju ett besked man gärna vill ha.

I några absurda episoder uppträder missnöjda gestalter ur Georges förflutna, för länge sedan begravda. De påminner om det dödliga allvaret i situationen. Det är bråttom. Man vet aldrig hur lång tid man har kvar.

Som filmskapare har Richard Hobert varit lika hånad som hyllad. Till och med Ingmar Bergman gillade hans filmsvit om de sju dödssynderna medan medeltidsdramat ”Tre solar” blev utskrattat.

Men nu stämmer tonen och handlaget är smidigt. ”En enkel till Antibes” är medianvärdet av ”Så som i himmelen” och ”Vi hade i alla fall tur med vädret”. Med rätt att bli folkkär.

Mer läsning

Annons