Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vinnande nostalgisk tidskänsla

/
  • Tonårsplågor. 15-årige Oliver (Craig Roberts) försöker hålla huvudet över vattenytan i ”Submarine”. Foto: Nonstop Entertainmen

Annons

Alla dessa unga gossar med sina självupptagna fantasier. Så märkvärdig är väl inte omtalade, alternativa tonårsfilmen ”Submarine” ändå. Man börjar känna sig övermätt på försigkomna, småtossiga 15-åringar som utforskar vuxenlivets nöjen och förtretligheter.

Den här regidebuten bygger på en roman (inte utgiven på svenska) av Joe Dunthorne. Miljön är 80-talets Wales och den dagdrömmande huvudpersonen Oliver är iklädd duffel över skoluniformen, och Beatlesfrisyr.

Hans dagboksfunderingar kring tillvaron ledsagar berättelsen. Oliver försöker få sina 50-talsmässiga föräldrar att vakna upp ur äktenskapskoman, och själv få till det med en tjej som inte är helt vanlig hon heller (pyromantendenser). Vid sidan om droppas lite ironi över grannvillans gräsliga newage-guru.

”Submarine” har mycket av nostalgisk tidskänsla. Huvudperson plöjer fram som ett tjurskalligt, nervöst periskop i verkligheten.

Det är allmänt gulligt och fiffigt (den frysta bilden av en skolväska hängande i luften). Men man ska nog vara uppväxt på 80-talet för att riktigt intressera sig.

Bäst är inte Craig Roberts som Oliver utan Sally Hawkins som hans lilla mamma.

En underlig och underbar varelse med pärlhalsband och jumperkofta – mitt emellan prudentligt hemmafruideal och ogenerad sexuell frigörelse.

Filmaffischen är också oförskämt snygg.

Mer läsning

Annons