Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förtrollande fransk Tommy Krångh

/
  • Excentrisk familj i förtrollande fransk komedi. Skönsjungande Loane Emera längst till höger.   Foto: Scanbox entertainment

Annons

Tonåriga Paula sköter inköp av spannmål och bokföring, efter morgonmjölkningen på väg till skolan. Inte undra på att hon nickar till under lektionerna.

Paula tar på sig ansvaret i ett lantbrukarhem där övriga saknar hörsel. Mamma, pappa och dataspelsförsjunken lillebror kommunicerar via teckenspråk.

Det är en varm familj där föräldraparet fortfarande beter sig som nyförälskade. Och en excentrisk familj med starka åsikter. Farsan bestämmer sig för att ställa upp i den lilla stadens borgmästarval.

Nuvarande borgmästare skrockar: ”Tror din pappa på allvar att folk ska rösta på en döv?” Paula svarar: ”Varför inte, de röstade ju på en idiot”.

Franska komedin ”Familjen Bélier” har blivit en publiksuccé att jämföra med ”En oväntad vänskap” härom året. Båda filmerna bygger på idén att driva med våra förutfattade meningar om människor med olika former av funktionshinder.

Kan filmen ändå uppfattas som fördomsfull? Oerhört svårt att avgöra. Att den balanserar på gränsen är i och för sig en förutsättning. Men notera att man valt att använda icke-döva skådespelare som tränats i teckenspråk. Och att hörande Paula är filmens huvudperson. Louana Emera gör den rollen. Utan skådespelarerfarenhet. Hon är en 17-årig sångare hämtad från en idoltävling.

Med det sagt måste ändå konstateras att ingen kan motstå charmen i ”Familjen Bélier”. Det är gripande gestaltning av det svåra i att lämna sitt trygga bo. Att bli vuxen och flyga ut i livet på egna vingar. Paula har inte vilken röst som helst. Hon hamnar i skolkören, visar sig vara en extrem musikbegåvning som borde utbildas vidare istället för att klappa kor. Men familjen kan ju inte klara sig utan henne, eller?

Louana Emera rör mig till tårar i en slutscen som förlåter att borgmästarvalet försvinner snöpligt ut ur handlingen, och somliga buskiga underlivspoänger.

Regissören Eric Lartigau är allt annat än tondöv för filmkonstens förmåga att förtrolla.

Om ni vill bli bedårade av en ljuv förening mellan ”Såsom i himmelen”, amerikansk tonårsfilm, och Tommy Krångh – den sanslösa teckenspråksartisten som vann Melodifestivalen, välkommen till familjen Bélier.

Mer läsning

Annons