Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hamilton går in i 2010-talet

/
  • Trion bakom filmen. Regissören Kathrine Windfeldt omgiven av författaren Jan Guillou och filmens stjärna Mikael Persbrandt.

Med Mikael Persbrandt i huvudrollen tar Carl Hamilton steget in i 2010-talet.

– Jag ville göra honom till en hel människa med känslor, samtidigt som vi har gjort vår hemläxa och levererar exceptionellt bra action, säger Mikael Persbrandt.

Annons

”Hamilton – I nationens intresse”, som har biopremiär på fredag, är en uppdaterad version av Jan Guillous roman med samma namn, som gavs ut 1988. Borta är ryska ubåtar och inskrivet är svenska högteknologiska vapen och den amerikanska kampen mot terrorn, i bland annat Somalia.

Men Carl Hamilton är densamme. Nästan. Hans vänsteråsikter och aristokratiska bakgrund finns inte med, och framför allt har både regissören Kathrine Windfeld och Mikael Persbrandt ansträngt sig för att göra Hamilton till en riktig människa.

– Det vi har försökt göra är att lyfta hela genren till en högre nivå. Det var en förutsättning för att jag skulle vara med, en annan var att det skulle vara en kvinnlig regissör. Hade det blivit vissa av de män som finns i den svenska regihimlen så hade jag nog inte gjort det. Det finns så många fällor att gå i med den här typen av film, det var roligt att träffa en regissör som hade en annan blick, säger Mikael Persbrandt.

Regissören Kathrine Windfeld håller med.

– Vi håller en hög nivå och jag kan garantera att Mikael håller varenda vapen, pistol och kniv på precis rätt sätt.

Det har redan skrivits spaltmeter om Mikael Persbrandts nya superkropp, som han har svettat sig till under hård träning med bland andra riktiga Navy Seal-soldater i USA. 15 kilo lättare och betydligt mer muskulös än tidigare gjorde han också alla sina stunts i filmen själv. Och de är många.

– Det där med superkroppen är en tidningsgrej men visst, jag har jobbat hårt med träningen. Det som är exceptionellt var att jag fick möjligheten att göra de här förberedelserna och jag såg det som min plikt att göra det för en väldigt kräsen publik, säger han.

Både Mikael Persbrandt och Kathrine Windfeld tycker att de gjort en underhållande actionfilm i samma stil som ”Bourne”. Mer underhållning än politisk pamflett alltså. Men Jan Guillou hoppas att publiken ska ta med sig insikten att Sveriges roll i världen inte längre är så självklar som den en gång var.

– På Hamiltons tid, när han tillkom, så hade ett påstående att vi skulle delta i ett krig i Centralasien på USA:s sida förefallit fullkomligt sinnessjukt. Men det är verklighet nu. Och handlingen i filmen, att svenska högteknologiska vapen hamnar i fel händer, det är ett fullt troligt scenario, säger Jan Guillou.

Mer läsning

Annons