Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har vi tid att se Twilight?

Annons

Fjärde Twilight-filmen har inte tagits emot lika välvilligt som de tidigare. Äntligen får vi läsa några svenska kritiker som fått nog av amerikanska moralcookies.

Själv har jag inte hunnit se ”Breaking dawn, del 1” än. Men ska, självklart.

Jag är trots allt lika förväntansfull den här gången, fortsättningen lockar för det finns ett stort bitterljuvt sug i Stephanie Meyers superromantiska epos. För att få leva sig in i människors kärlek och kärlekssorger är man beredd att gå med på nästan vilka dumheter som helst.

Som exempelvis Twilight-sagans förkunnelse om att fina flickor ska bevara oskulden för den enda rätte och gärna hoppa utbildning för att gifta sig vid 18, medan män till naturen är våldsamma, som djur, dock ädelmodigt tyglar sina begär för att beskydda små svaga kvinnor.

Ganska vidrigt.

Ändå sitter plötsligt hela världen och älskar ett kolorerat biologistiskt bibelstudiedrama för konfirmander.

Ganska märkligt.

Men över huvud taget har ju vi vuxna recensenter, även när vi inte faller lika handlöst som andra för smäktande kärlekssagor, en tendens att överse med tonårsfilmer. De kan vara fördomsfulla och sexistiska och vi låtsas som att det är bara humor eller åtminstone oförargligt.

Jag lär inte påverka någon med det här resonemanget. Twilight-magnetens kraft är alldeles för stor.

Men tur i alla fall att det finns en mer modern film som kontrast på Gävlerepertoaren. Också den berättar om en kille och en tjej vars förening tycks ha helt hopplösa förutsättningar.

Det som skiljer huvudpersonerna åt är dock inte bibelmoraliska regler utan ekonomiska tillgångar.

Hon är omätligt rik. Han är en fattig sate som tvingas överleva från dag till dag. I ett framtida, extremt klassamhälle där man måste kunna betala för sig för att resa från en inkomstzon till en annan. Längst bort ghettot, i centrum bankpalatsen. Tja, inte så väldigt olikt vår egen tid.

Men paret revolterar tillsammans i en Bonnie &Clyde-liknande gangsterräd. De skjuter och springer jämsides och delar lika på till och med livstiden.

Tid är nämligen pengar i filmen ”In time”. Bokstavligen. Inget man bara säger. Valutan tickar. Euro finns inte. Dagslönen är en dag till att leva.

Vuxna personer som har slut på timmar (en digitalklockas siffror blinkar under vänsterarmens hud) dör knall och fall. Man kan leva på lånad tid – till skyhög ränta. Man kan få några minuter som välgörenhet. Medan tidsfinanshajarna har hundratals år på banken.

Sällan har väl dagens cyniska kapitalistiska system beskrivits naknare. Nyckelrepliker i filmen lyder: ”Många måste dö för att några få ska leva” och ”Är det stöld att stjäla något som redan är stulet?”.

Twilight-filmerna och ”In time” är urtypiska representanter för sin respektive genre. Fantasy –inskränkt, samhällsbevarande. Science fiction – samhällskritiskt, upproriskt.Bara att välja. Det vore väl dumt att slösa på tiden på fel film.

Mer läsning

Annons