Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ida Long har avverkat 100 mils ångest – för mikrosekunder av den där perfekta känslan

/
  • Artwork från

Ida Long tog nyligen en titt i appen Runkeeper, som bland annat håller koll på hur långt hon joggat, och upptäckte att hon joggat 100 mil det senaste året.
– Jag brukar jogga när jag har prestationsångest, eller har kört fast. Då brukar det släppa, säger hon.
Förra fredagen släppte hon till sist sin andra fullängdare "Rainbows & tears".

Annons

Ida Long beskriver beslutet att släppa skivan som "Hälsosamt".

– Jag ville egentligen fortsätta att jobba på låtarna, testa fler grejer, men någonstans måste man dra ett streck. Jag har vänt och vridit på allt flera gånger. Det var både skönt och pirrigt att ta det beslutet.

Det är fyra år sedan hon släppte sin första fullängdare "Walk into the fire".

– Då jobbade vi alldeles för mycket innan skivan släpptes. Det riktiga arbetet börjar ju snarare efteråt, med spelningar och sånt. Det har jag lärt mig.

Samtidigt var det ju det där med hennes perfektionism – de 100 milen i joggingspåren som tvingats fram av en känsla att allting inte riktigt är på sin plats, att detaljer hela tiden går att göra lite bättre. Hon och bröderna Diamant, Rasmus och Petter som hon också jobbar med i bandet Baron Bane, har haft långdragna "miniterapi-sessioner".

– Vi utgår från musiken och pratar om vad som motiverar oss och vad kreativitet är för oss – till exempel har vi pratat mycket om skapandeprocessen, vissa är ju såna som bara "går in och kör" i studion och kommer ut med en skiva på ett par dygn. Så fungerar inte vi – Rasmus till exempel, han är kanske petigare än vad jag är.

Allt – 100 mil i spåren och miniterapi i studion – tjänar ett syfte och handlar om att uppnå "Den där perfekta känslan" berättar Ida Long.

– En snygg bild kan få det att explodera i kroppen. Det är den känslan, de mikrosekunderna jag är ute efter hela tiden, när man känner att allting är på plats.

Hela skivan har kommit att handla om jakten på den där explosionen i kroppen och balansgången mellan den jakten och privatlivet. "Privatlivet" som i relationer och kärlek.

– Människor har saker de gör som är destruktivt. De kan till exempel jobba för mycket och välja bort familjen. Kärlek verkar inte vara tillräckligt, trots att det är det bästa som finns. Jag har flera gånger tänkt på varför jag gör det här och svaret är att det är som en drog.

Ida Long har i dag mer än ett decennium bakom sig som artist och ser tillbaka på de tidiga åren med en viss syrlighet. Hennes självkritiska drag har hela tiden blivit mer framträdande – men har också gjort hennes musik en tjänst, menar hon själv.

– Det var lättare när man var 20 och tyckte att allt man gjorde var fantastiskt. Det jag inte hade i självinsikt kompenserade jag med självförtroende. Det har blivit svårare nu, men i dag är jag en bättre artist tack vare att jag är självkritisk.

– Målet är fortfarande att bli jättejävla bra på det jag gör, att göra något som är så himla bra att det är oemotståndligt.

Mer läsning

Annons