Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kanske är hon ensammast i världen

Jag tänkte skriva om ”Mot alla odds”, serien i SVT på tisdagar, som handlar om en grupp människor som tillsammans ska ta sig genom en strapatsrik resa i Afrika, ledda av en mycket cool Natasha Illum Berg.

Annons

Hur jag bestämde mig för att absolut inte se den serien efter att ha sett reklamen och att jag sen såg tre avsnitt på raken. Hur det alltid är inspirerande att se människor som utmanar sig själva, inte så mycket fysiskt som mentalt. Att verkligen få det bevisat att det mesta sitter i huvudet och inte i kroppen – just i den här serien bokstavligt talat, men samma sak gäller för oss alla, med eller utan en fysisk funktionsnedsättning.

Men så såg jag DOX dokumentären ”Girl model” som ligger kvar på SVT play till och med 8 mars. Den handlar om unga tjejer i Ryssland som drömmer om att bli modeller och särskilt handlar den om Nadja, 13 år från Sibirien. Tror man. Eller jo, så är det också, men historien utvecklar sig åt ett oväntat håll.

Modellscouten Ashley visar sig ha en egen historia som så småningom får ta plats. I början av filmen möter man hennes professionella sida. Den sida hon visar när hon pratar om tjejerna som nästa fynd och att agenturen har första tjing, men på tåget från Sibirien berättar hon att hon inte känner för branschen. Och här börjar det bli riktigt intressant eftersom hon ger dubbla budskap kring vad hon säger och hur hon verkar må.

Hon är själv före detta modell och vi får veta att hon från första stund hatade det och att bli modellscout för henne blev ett sätt att själv ta kontrollen. Vi får följa med henne till hennes vita, ljusa, vackra hus med många fönster från golv till tak. Det är stilrent och svalt inrett och hon berättar att hon är rädd för att vara där ensam på kvällarna. Hon säger att det är vackert på dagen men skrämmande på natten. Hon säger att hon skördar frukterna från sin modellkarriär just nu och att hon inte tänker på att de unga modellerna som hon väljer ut riskerar att hamna i prostitution och hon verkar vara den ensammaste människan i världen.

Samtidigt bilas trettonåriga Nadja omkring i Tokyo på casting efter casting. Ett mer oglamoröst liv är svårt att tänka sig och hennes rumskompis Madlen ser som enda utväg att äta så mycket godis att hennes midjemått ökar med över en centimeter – för då har agenturen enligt kontraktet rätt att skicka hem henne. Och när hon reser har hon 2 200 dollar i skuld till agenturen.

Jag tänkte att jag inte heller skulle se den dokumentären, just för att jag förstod att den skulle vara fylld av att betrakta unga flickor som saker att sälja, av övergrepp och förhoppningar som grusas. Men jag är glad att jag såg den ändå, precis som ”Mot alla odds”. För att min värld vidgades.

Ellen Landberg

Mer läsning

Annons