Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KRÖNIKA: De sa att jag var bra – "För att vara tjej"

/
  • Reggaeartisten Syster Sol har spelat en nyckelroll i Frida Olssons liv som rappare.

Arbetarbladets nya nöjeskrönikör Frida Olsson, mer känd som rapparen Frida Scar, berättar om de första stapplande åren som rappare i Göteborg.

Annons

"Du sjunger ju som en slyna". Jag minns orden som i går. I själva verket var det ett meddelande jag fick på hiphopsajten Whoa för mer än femton år sedan. Jag hade precis börjat göra musik tillsammans med min brorsa och hade inte en tanke på att nån skulle störa sig på det faktum att jag var tjej och rappade. Det här var långt innan det fanns en debatt om näthat och jag hade så svårt att förstå varför den där jämnåriga killen skrev så till mig.

På den tiden hade svensk hiphop ett rejält uppsving. Petter, Ayo och Ken Ring var några av de artister som hördes mycket. Självklart fanns det kvinnor också, Melina Wrede, Feven och Heli för att nämna några, men hiphopscenen var odiskutabelt en plats för snubbarna. Så såg det ut överallt. Killarna tog plats på festivalerna, på klubbarna, i radio. Det var således inte superlätt att som ung tjej ta sina första stapplande steg som rappare. Å ena sidan kunde jag få mycket uppmärksamhet eftersom jag stod ut i mängden. Å andra sidan blev jag stenhårt bedömd. Jag fick inte fucka upp, inte glömma en textrad, inte se nervös ut. De gånger jag lyckades fick jag höra att jag "var bra…för att vara tjej."

Vetskapen om att jag, så fort jag greppade micken, blev extra synad gjorde att jag tränade mig att bli riktigt bra på scen. Ingen jävel skulle kunna säga något annat än att jag kunde det här. Men att ständigt försöka leverera på topp skapade också prestationsångest. Bristen på förebilder och det ständiga tjatet om att tjejer inte kunde rappa gjorde att tvivlet oftast vann över entusiasmen.

Jag var inte ensam om att känna sig här. Vändningen kom när jag träffade andra tjejer på scenen som hade samma erfarenheter som jag. Känslan var enorm, "shit finns det fler alltså". Isabel Sandblom, även känd som reggaeartisten Syster Sol samlade de kvinnor hon kände på hiphop- och reggaescenen och så spelade vi in låten "Bland Dom" som ganska snabbt blev populär på nätet. Samtidigt hade kollektivet Femtastic startats och vi märkte att det fanns ett sug hos publiken, de ville se fler tjejer ta plats och synas.

Sedan dess har den svenska hiphop-scenen genomgått en välbehövlig förändring. Det finns i dag inte en bokare eller producent som kan säga att det inte finns kvinnor som rappar. Framgångsreceptet stavas organisering, hade vi inte gått ihop och tillsammans skrikit högljutt "Hallå vi finns, och vi är svinbra!" hade branschen stampat runt i samma gamla hjulspår än.

Det finns mycket kvar att göra, till exempel är de producenter som syns i dag till stor del män, men utvecklingen går framåt även där, tack vare kollektiv och nätverk som organiserar kvinnor verksamma i branschen. Det nystartade nätverket Upfront Producer Network för kvinnliga musikproducenter, är ett sådant exempel.

Jag är så stolt över att vi organiserade oss, brudarna på scenen. Känslan av att ha haft ett lyckat gig tillsammans, komma backstage, öppna en öl, titta sina systrar i ögonen och säga shit vad grymma vi var är obeskrivlig, och något jag önskar alla kan få uppleva.

Mer läsning

Annons