Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lika mager som midjan

/
  • Lily James i huvudrollen som Askungen lär ännu en generation småflickor vikten av att vara tapper och snäll i Kenneth Branaghs originaltrogna

Förhandssnacket har handlat mest om en midja. Kanske för att det inte finns så mycket annat att prata om. Det är sig likt från julafton när Askungen ska gå på bal, med skillnaden att versionen vi nu kan se på bio är med verkliga och inte tecknade skådespelare.

Annons

Midjan tillhör Lily James, som spelar rollen som Ella, omdöpt till Askungen av de elaka styvsystrarna. Hon är alldeles för smal om midjan när hon går på den stora balen i sin vackra klänning, menas det, ett dåligt föredöme för unga flickor.

Att det är riktigt unga flickor som är målgruppen står klart redan i förfilmen, som spinner vidare på succén ”Frost”. Regissören Kenneth Branagh tycks inte vilja någonting annat med sin ”Askungen” än att låta sin trollstav gå varm. Inte den typen av omtolkningar som vi har sett de senaste åren av ”Snövit” och ”Rödluvan”.

Som mest glöder Kenneth Branaghs trollstav i den scen som är roligast att se för oss som har slutat leka med dockor, när den goda fen låter en pumpa bli en ståtlig vagn och när Askungens klänning tycks födas ur en nebulosa.

En och annan min hos den elaka styvmodern, spelad av Cate Blanchett, kan man också njuta av.

Lily James har fått övning i ”Downton Abbey” på att spela godhjärtad och naiv, och det går inte att påstå någonting annat än att hennes troskyldiga ansikte bara ber om att få spela ”Askungen”. Hon får filmen att glänsa på ställen där det annars är stendött.

Kenneth Branagh bakar en tårta med alldeles för mycket marsipan och grädde, men hans tolkning av den klassiska sagan är ändå alldeles för mager – lika tunn som den omtalade midjan.

Mer läsning

Annons