Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man måste förtjäna sin makt

Annons

Ibland känner jag mig äcklad av mitt yrke och vad vissa journalister pysslar med runtom i landet. Det gäller i för sig inte journalister över lag, det gäller främst recensenter. Eftersom jag är en av dem som sitter på makten och möjligheten att tycka till så vet jag också hur lätt det är ett missbruka den.

När jag precis hade flyttat till Gävle för att vikariera som nöjesredaktör så dök det upp en skiva i postfacket. Så snart jag slitit upp kuvertet och såg bandnamnet så stelnade jag till. Där låg den färdiga skivan med bandet vars sångare och låtskrivare jag träffat ett halvår tidigare och som jag var en smula besviken på. När vi träffades höll han på att färdigställa denna skiva, men vår korta romans avbröts ganska abrupt när han inte riktigt visade sig vara vad jag trodde. Så ja, jag var sur på honom. Och där, ett halvår senare, stod jag alltså med hans skiva i min hand. Och en möjlighet att recensera den. En möjlighet att hämnas. Ingen i Gävle kände till vår relation, inte så fasligt många andra heller. Jag skulle enkelt kunna låta min ilska blomma ut och såga sönder honom fullständigt i en recension. Och ni läsare skulle endast tro att det var en ruskigt dålig skiva. Ni skulle inte tro att jag bara var sårad och sur. För så patetisk kan väl ändå inte en recensent vara? Jo, det kan de. Vissa. Men inte jag. Givetvis tog jag inte på mig ansvaret att recensera, jag gav i stället en annan recensent möjligheten att tycka till, utan att det skulle kunna blandas in några personliga känslor som gör att musiken, det väsentliga, kommer i skymundan.

Men dessvärre, har jag märkt, så tar inte alla recensenter och skribenter sitt yrke på lika stort allvar och respekt som jag. Jag borde inte vara unik med mitt synsätt, det borde vara en självklarhet. Men det är det tyvärr inte. Jag har genomskådat på tok för många som egentligen önskar att de var i samma situation som den de recenserar. Jag talar om litteraturkritiker vars största önskan är att själva ge ut en bok, och om musikrecensenter som står framför en konsert och bittert önskar att det var deras eget band som fick ta plats där. Eller personer som av en eller annan anledning låter privata känslor styra. Ni anar kanske att såna situationer inte ger utrymme för rättvisa tolkningar och recensioner? Så därför önskar jag att alla som sitter med makten tar tag i sina personliga drömmar innan de fattar pennan. Och inte låter bitter avundsjuka eller andra opassande känslor gå ut över texten, innehållet. Och framför allt, att de inte låter det inte gå ut över alla läsare som litar på sina skribenter och som förtjänar att få en rättvis bild.

Marie Björk

Mer läsning

Annons