Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Meshuggah har klarat 20 år ihop

/

Hur gör man egentligen för att hålla ihop ett rockband så länge som 20 år?
På Gång frågar en som vet, Mårten Hagström.
Han har spelat med vännerna i Umeåbaserade Meshuggah sedan 1992.

Annons

Det är få akter som består mer än ett par år tillsammans och många gruppers potential går förlorad över simpla gräl. Hur har ni i Meshuggah lyckats stå ut med varandra under era motgångar?

– Först och främst måste man ha respekt för varandra. Det är en sådan grej som alla säger, men det är inte alla som förstår hur det måste gå till rent praktiskt. I ett hockeylag måste man inte gilla alla man spelar med, det kan gå bra ändå. Men när det gäller något alla investerar så mycket känslor i som musik är det inte möjligt att klara sig utan att alla står för samma sak. När jobbiga saker händer måste man kunna luta sig tillbaka på känslan av att man är ett band, och trots att en person gjort något som kanske inte var så bra blir man inte mindre av en enhet för det.

Viktigt att ha kul

– Det gäller att hålla det low key och även en bit in i karriären se sig själva som några snubbar som håller ihop och spelar för att man har samma idéer om musik. Om det går att behålla den känslan och det finns en hälsosam respekt inom gruppen, samt en önskan om att göra det kul för varandra, står man ut med mycket motgångar.

Många unga musiker inspireras av er, och börjar göra avancerade övningar väldigt tidigt. Vilket är ditt råd till dessa kids för att de längs vägen även ska utveckla sin egen stil och inte bara bra teknik?

– Det där är en viktig grej. Den tekniska aspekten är egentligen inte så viktig, för den kan folk hitta lite varstans. Viktigast är att inte fastna i försök att uppnå det ens förebilder redan har gjort, och vandra samma väg som dem. Någonstans måste man sluta tänka så mycket på musiken och bara känna efter själv vad man har inom sig att spela ut, så att säga.

– En annan grej är att inte tänka för mycket på sig själv och bara på sitt instrument. Om man har som ambition att bli en duktig sologitarrist, till exempel, kan man bli det genom att hoppa runt i en massa olika band och öva upp sin teknik. Men om man vill ingå i ett band och ha en gemenskap, vilket jag tror att de flesta vill, måste man finna en identitet tillsammans och spela med folk som har samma inställning och smak. Sedan är det viktigaste av allt att inom bandet, inom själva kollektivet, våga se inåt och inte söka sig utåt för inspiration. Om man försöker kopiera en individs prestation kan man aldrig göra något bättre än originalet, och då är det inte värt att kämpa.

Mer läsning

Annons