Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

10 saker jag tar med mig från Gefle Metal Festival

Det måste sägas: mitt intresse för metal är knappt men där var jag – på kamikazeuppdrag vid Gasklockorna som under två dagar blev metalsveriges mittpunkt. Det märktes kanske främst under Arbetarbladet och Gefle Dagblads livesändning då jag självsäkert kallade hajpade Myrkur för isländsk. Hon är dansk.

Annons

Jag trodde allt som slutade på "-ur" var från Island – och i efterdyningarna av fotbolls-EM och Islandshajpen under det samma så tänker jag mig att jag är förlåten. Att som totalt oinvigd bevaka en metalfestival är ändå den typ av upplevelse jag strävar efter och det här är vad jag tar med mig från festivalen, både negativt och positivt:

Själva musikupplevelsen....

....Har varit precis så intensiv och skoningslös som jag anade på förhand. Särskilt som pressrummet var långt ifrån ljudisolerat. Trumpepprandet och "growlandet" var konstant och gick inte att undgå på några villkor. Det är bara att konstatera att de minutkorta men bitterljuva avbrotten mellan spelningarna var uppskattade, i alla fall för en som försökte jobba. De gånger jag väl ställde mig framför scenerna och söp in spektaklet på allvar så möttes jag av en fascinerande och ohämmad jävla energi från både artister och publik. Jag vill hissa flaggan särskilt för tyska Kreators spelning – och Myrkur förstås. DANSKA Myrkur var smått utomjordiskt, skräckblandat och konceptuellt på ett sätt som verkligen tilltalade undertecknad.

Behemoth.

Män i märkliga kläder....

....Fanns det gott om. Se bild för extraordinärt exempel.

High-fashion på Gefle Metal Festival.

Män i väldigt lite kläder....

....Fanns det också gott om.

Trummisen i Mantar hade lätt och ledig klädsel Gefle Metal Festival till ära.

Stämningen....

.... Var på topp! Och inte har det rapporterats om några ofredanden eller annan eländighet. Än i alla fall. Bedömningen på 3-4 000 besökare känns rimlig och nivån på fyllan var vad undertecknad såg även den rimlig för det mesta. På vissa spelningar verkade publiken lite mer avvaktande, norske Abbath hade till exempel svårt att skaka liv i sina åhörare på lördagskvällen men det får kanske skrivas upp på hans eget förlustkonto.

Ännu en man i märklig utstyrsel. Även om fingret säger något annat så var stämningen god hos festivalens besökare. Så vitt jag förstått kan ett

Pressrummet....

....Är det såklart högst ointressant för er läsare att läsa om. Min och mina kollegors arbetsmiljö är typ prio 783 för er och det har jag full förståelse för. Men jag måste få utlopp för detta i alla fall för det där med "prio 783" verkade stämma in på arrangören också. Pressrummet låg ett stängsel och ett svart skynke från den största och allra ljudligaste baren. Rummet var heller ingen tyst oas från själva musiken, som ju är häftig och allt, men ganska så svår att tänka och jobba till. Vid två tillfällen kom det in personer där som i själva verket skulle till baren, vilket förstås är ett minus rent säkerhetsmässigt. Wifi:ets stabilitet? Obefintlig. Att ladda upp "rörligt material", som det så fint heter, var en triathlon-prövning i mental styrka. Ryktet sade att det fanns en bättre wifi-uppkoppling som vi inte fick åtnjuta. Ryktet sade också att Aftonbladet och SVT fått gräddfil och egna loger, trots att det ju är vi i lokalpressen som satsar mest på denna festival. Sådärja! Nu lägger jag denna oklädsamma bitterhet bakom mig och går vidare. (I övrigt verkar arrangören ha skött sig).

Pokémongym på festivalområdet....

.... Japp, Pokémon Go gjorde sig påmint även under Gefle Metal Festival. Men det verkade inte ha slagit igenom hos metalfansen än. En och annan lär dock ha svurit över att inte ha ett festivalband för att kunna komma in och ta över gymmet får en gissa.

Trängseln i Stora Gasklockan...

.... Var en faktor särskilt vid två tillfällen. Festivalbesökare fick vända i dörren till Stora Gasklockan både till den exklusiva spelningen med Sportlov och till Myrkur. Men som flitig Way Out West-besökare – deras klubbspelningar är fortfarande ingen garanti trots festivalarmband – så är jag bekant med fenomenet och jag kan uppskatta exklusiviteten.

Maten...

.... Var dyr men ganska god. En viltkebab + läsk á 140 kronor bränner hål i även den tätaste av plånböcker. Föga överraskande gillade jag burgaren bäst av allt jag provade. Mest fascinerande/skrämmande var dock det vildsvinshuvud som man kunde ta papper ur ifall man skulle råka spilla.

Vädret...

....Får godkänt. Det kunde ha varit varmare. Det kunde också ha blåst lite mindre. Men vi klarade oss utan regn och lera. Fast lera hade förmodligen varit väldigt metal om jag förstått allt rätt.

Plötsligt tittade solen fram under Destructions spelning.

TV-inslaget där "Heavy" besöker Gefle Metals camping....

.... Sist men inte minst tar jag med mig detta utomordentliga fem plus-klipp.

Mer läsning

Annons