Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

60-talslegendarer skapade glädjeyra

/
  • Nostalgi. Shanes fick igång publiken med klassiker som ”Blue Feeling” och ”Somebody’s taking Maria away”.
  • Stämningfullt. Svenne Hedlund och hans Hep Stars fick publiken att svänga runt ordentligt.

Mitt i den enastående naturen, de uppsatta tälten med mat och dryck och den stora scenen var det en hög nostalgi nivå i Högbo i lördags, inga mindre än de gamla 60-talskungarna från Shanes och The Hep Stars var på plats.

Annons

Gitarristen Tommy Wåhlberg som är den enda originalmedlemmen kvar från det ursprungliga Shanes klev upp på scenen tillsammans med sina fyra nya kompanjoner strax före klockan elva.

”Hej vänner! Det var länge sen” hälsade den energiske, pratglade sångaren Lennart Grahn.

Lika mycket som Shanes saknade känslan av att stå på scen var de saknade av en bred publik, och de spelade klassiker som den munspelshärliga ”Blue Feeling”, ”Somebody’s taking Maria away” och ”Hi Lili Hi Lo”. De två sistnämnda kom att få publiken bryta ut i allsång.

”Nu kan jag säga att The Hep Stars kliver upp på scen” sa en svettig Lennart efter den svängiga timmen.

Det var då dags för de efterlängtade gamla popparna från 60-talets långhåriga luggfrisyrer och pilotbrillor. Något som sångaren Svenne Hedlung gärna lever vidare i när han visar sig på scen iförd en helvit outfit, brillorna och såklart den långa luggen.

The Hep Stars, vars musikaliska utveckling under sextiotalets senare del kom att forma en hel ungdomsgeneration, stod nu för första gången någonsin på scenen i Högbo. Framför en trogen publik och till tonerna av ”Speedy Gonzales” och ”Cadillac”, allt till fansens buggande och gränslösa glädje.

Den stämningsfulla spelningen avslutades med hög allsång där gamla som unga stämde in och sjöng ”Inatt jag drömde något som”.

Kvällen väckte inte bara gamla goda minnen hos publiken utan gav mig, kvällens kanske yngsta åskådare, en inblick i det färglada, goa 60-talet som jag aldrig har tagit del av. Jag har en tydlig bild framför mig, ”Beatleshysterin” i Sverige – här stod fem svenskar på scenen istället för fyra brittiska killar.

Niusha Khanmohammadi

Mer läsning

Annons