Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Akustisk kväll med fullt rockös

/

l När jag kommer till Klubb Tupelo finns ingen utrustning alls riggad på scenen och jag blir aningen besviken när jag får höra att det blir en akustisk kväll. Men mina farhågor och besvikelser viks undan som Röda Havet för Moses.

Annons

Lokala skateprofilen, ex-Los Bohemos-, ex-Filadelpha Flyers-med mera-medlemmen Perre Lindberg behandlar sin akustiska gitarr som om den vore elektrisk. Hans spel är hårt, rytmiskt drivande och egna sånger som ”Sometime” är väldigt personliga. Valet av covers är också bra, framförallt en av Bowies allra bästa ”bortglömda” låtar; ”Quicksand” från 1971.

Christer Jäderlund tar med sig Pelle Mählby upp för Teo Boleros duoversion.

Det är smack, bom, pang på rödbetan direkt med ”Dance with me”, ett av Jäderlunds starkaste alster.

I och med att han parar en känsla för popmelodier med Alice In Chains unpluggedestetik tilltalar hans musik alla från rockers till weepers.

Från Prince-falsett till James Brown-oh yeahs via sin egen röst är Jäderlunds sångpalett fylld av olika nyanser och Mählbys överstämmor och sinne för assnygga gitarrfigurer höjer musiken rejält.

Teo Bolero tar också chansen att göra en strålande version av Beck’s ”Nobody’s fault but my own”, där drop-D-gitarrerna ger en cementsugge-tyngd till det akustiska. Bandet visar att de fungerar både naket som i kväll eller med full bandsättning som vid andra tillfällen.

Mer läsning

Annons