Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Andreas och Mariam en perfekt kombination

/

Personerna bakom ett av årets bästa album kommer till Gävle Konserthus med pompa och ståt. Tråkigt nog är det vid konsertens början inte mer än ett trettiotal personer som gör dem sällskap, och fler blir det inte heller. Å andra sidan ser det inte ut att få plats så många fler. Nåväl.

Annons

Tillsammans med förinspelad sång inleder Mariam Wallentin spelningen med sin egen röst. Detta är också enda gången Wildbirds & Peacedrums nyttjar någon form av förinspelad musik – trots att de annars ”bara” använder sig av Mariams röst, Andreas Werliins slagverk och en cittra. För snabbt visar det sig att det inte är så ”bara”. Bitvis låter duon som en hel slagverksensemble (!) influerade av såväl jazz som indie och lite annat smått och gott.

Att Andreas och Mariam är en perfekt kombination har du säkert redan hört och läst. Faktum är att de individuellt är så starka att de utan problem skulle klara av att hålla låda var och en för sig. Jag kan nämligen inte bestämma mig för vad som är mest imponerande: Mariams förmåga att utan någon som helst backup i form av ackords- eller tonala instrument vara så otroligt tonsäker eller Andreas kreativa och anarkista trumspel som inte lämnar en enda del av trumsetet oberört. Varför ens jämföra rysningarna Mariams rituella introduktioner inger med Andreas vilda spelglädje som resulterar i att han i första låten välter ett cymbalstativ? Hur f-n vet Mariam ens hur hon ska ta sig in i låtarna igen när Andreas gör sina längre utsvävningar?

Liksom trumspelet flyger också tiden iväg. Den knappt en timme långa konserten tycks ta slut strax efter att den börjat. Lyckligtvis kommer Wildbirds & Peacedrums tillbaka för att ge oss ännu ett nummer, som irriterande nog slutar så tvärt att man törstar efter ännu mer.

En annorlunda konsert som tyvärr gick de flesta Gävleborna förbi.

 

Mer läsning

Annons