Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Artistsyskon tar inte vara på publikens önskan – men showen lyfter i slutet

/

Det är nästan på pricken ett halvt år sedan syskonen John och Tone Norum var i länet senast. Då för två utsålda konserter på CC Puben i Gävle. Kvällens konsert är en bit ifrån utsåld men uppslutningen är med beröm godkänd och betydligt större än i Gävle. Så även lokalen, tacksamt nog.

Annons

Medan vi på CC Puben stod packade som en sillar – vilket väldigt många hade svårt att acceptera – erbjuds det nu gott om utrymme till var och en framför scenen. Att ägarna äntligen flyttat scenen från fågelholken i väggen till en mer central plats är inte en dag för tidigt och det märks även på stämningen.

I stället för att fokusera på de egna karriärerna, som innehåller väldigt gott om intressant musik, är det John och Tones personliga favoriter som framförs på ett naket och avskalat vis. Så gott som samma favoriter som senast till och med. Det ger det hela en stark smak av déjà vu. Att återigen serveras låtar som Elvis Presleys "Walk a mile in my shoes", Ray Charles "Hit the road, Jack" och Abbas "Knowing me, knowing you" ger mig ärligt talat ingenting annat än svårt att hålla fokusen uppe. Må så vara att både Tone och John imponerar bakom mikrofonerna och att musiken framförs precis lika snyggt den här gången med. Men under konsertens första halva känner jag gång på gång hur så väl intresse som blick börjar vandra runt i lokalen.

Konsertens andra halva är betydligt lösare i sömmarna och rappare i framförandet. Där lättar även John på locket till sitt makalösa debutalbum, Total control (1987), och retas med bitar ur både "Let me love you" och "Love is meant to last forever". Även om det inte är under mer än ett par sekunder är det knappt jag tror att det är sant. Tyvärr är det allt vi får nöja oss med. Däri ligger och kvällens problem. Det är mer än uppenbart vad publiken kommit för att höra. Att då inte ta tillvara på de tillfällena balanserar på gränsen till både dumhet och mod.

I slutet av konserten kommer Johns Europekollega Ian Hauglund upp för att banka lite mer fart i låtarna. När avslutningen sedan stavas "Rock the night" och "The final countdown" är det onekligen svårt att misslyckas. Trots att Ian har förfärligt svårt med texten till den förstnämnde. Däremellan sprängs också kvällens absolut största överraskning in när Tone får feeling och på begäran river av den egna hit Stranded. Oväntat, kul och jävligt bra.

Mer läsning

Annons