Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Briljant final

/

Regnmolnen parkerar obönhörligt över Sandviken lagom till att Frank Morton med vänner gjort sig redo att inleda den andra och avslutande dagen för musikfesten på Kungen.

Annons

Den akustiska akten lyckas inte bara hålla modet uppe och leverera en radda känslosamma låtar under skuren, den trollar även bort regnet.
Oväntat mörker
Resten av den här texten skulle kunna handla om lokalanknutna Vincent E.L. som är först ut på inomhusscenen. Detta unikum bland rappare ställer sig ensam inför publiken och öppnar med ett gästspel av Ace Of Grace – en handdocka i form av en präst som predikar ackompanjerad av klassisk eurodisco.
När han sedan kommer igång med det egna materialet är insatsen häpnadsväckande. Lyriken är så pass genomarbetad att den skulle platsa i romanform, därtill drar Vincent E.L. av fler ord i minuten än jag knattrar ned just nu, kvarten innan deadline. En DJ skulle han dock bevisligen behöva, då de förinspelade beatsen inte alltid gör som han vill.
Sovjet Reunion är en snabb och effektiv historia. Old school punk framförs av herrar som bokstavligt talat gick i den gamla skolan.
Visst, det är inga reliker vi talar om men konstellationen visar upp mer gråblekt skägg än valfri film om jultomten. En skön urladdning att ta med sig inför Gösta Berglins Saga, ett högst kompetent proggband från Stockholm. Gänget gör sannerligen skäl för sitt namn, det tar inte lång tid för bilder och berättelser att ta form inför det inre ögat. Låtarna är oväntat mörka och suggestiva, utdragna utan att bli långtråkiga och ett fint exempel på ett svenskt musikarv värt att vörda.
Helgjutna bitar
Helt enligt förväntningarna sluter stans äldre garde hip hopare upp dagen till ära för att se och höra Gävlebon Numb uppträda.
Han tar emot publiken med en självklarhet som sällan skådas och levererar lyriken med sin starka röst som betonar dess tunga tematik. Helgjutna bitar som ”My mistake” får en att vilja kasta brinnande avföring på folk som anser att Snook tillhör toppskiktet inom svensk hip hop.
Sedan kramar Grizzly Twister ut adrenalinet ur de modiga som vågar kontra dess hardcoreattack.
Maskerade som kungafamiljen och med en gammal madrass att kasta ut i publiken rör akten upp ett minnesvärt kaos. Jag är knappast ensam om att ta emot både en och två smällar från oväntade håll när åhörare dyker från scenen.
Med en kall läskflaska mot svullnaderna kan man sedan varva ned till tonerna av Youth And Student Travel, årets indieinslag. Mysorkestern tycks dra till sig en helt egen publikskara, i likhet med Uppsalas skräckfantaster F.K.Ü. som fått ut hårdrockarna ur husen.
Ondskefull tvspelsmusik
Freddie Krueger’s Ünderwear kan vara det ultimata partybandet, varannan låt handlar om att mosha, resterande om att thrash metal är bäst eller att valfri skräckfilm är tuff. Sångaren Larry Lethal håller möte för anonyma moshaholics och ger exempel på ordet metals sanna uttal: ”Metooaahl!”. Öset framme vid scenkanten får stå som kvalitetsmärkning på denna högst relevanta kulturinstitution.
Till sist har det blivit dags för den utlovade hemliga gästen att avslöjas. Ridån går upp och avslöjar en vinröd fåtölj som snart besitts av arrangörsgruppens egen Fredrik Persson i arrangörsgruppen, iförd Terminator 2 t-shirt, pannband, solbrillor, påmålat skägg och med ett knogjärn på högerhanden.
Där sitter han sedan, stirrandes, och dricker öl medan ondskefull tvspelsmusik varvad med samplingar ur senaste Rambo-filmen dånar ur högtalarna. Denna avslutning på det som redan varit en så bra dag är briljant på ett vis som får hjärnan slår bakut av alla superlativ som behövs för att beskriva det hela. Jag har inget ytterligare att tillägga.

Mer läsning

Annons