Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cenuint vackert i regnet

/
  • Vackert. Förutsättningarna var de värsta tänkbara men folk strömmade till Slottsparken och till slut sken solen över den skönsjungande Sofia Talvik. Foto: David Holmqvist

Annons

Förutsättningarna är grymt dåliga.
Det regnar och klockan är fyra på eftermiddagen. Få begriper att det är till den kladdiga gräsmattan i Slottsparken man ska bege sig.
Men lustigt nog blir Sofia Talviks spelning på Cityfesten rätt lik dem hon beskrivit i sin blogg från turnén i USA (som avslutades med en spelning på storfestivalen Lollapalooza), där det från början knappt är några människor alls på plats men så dyker de upp och allt blir bra. Det samlas fler och fler männskor där på gräsmattan framför Stora scenen.
För med Sofia Talviks röst är det så att man inte bara kan gå förbi.
Man måste stanna helt enkelt. Så det gör Cityfestfolket. Ömsom är den där rösten skör, ömsom är den stark. Och sångerna som hon sjunger är kanske inte så nyskapande men de är alla genuint vackra på det där viset som man inte kan värja sig emot.
Inte ointressant vackert, alltså. Utan oj-vänta-här-nu-vad-vackert.
Titelspåret från nya skivan ”Jonestown”, till exempel, får en att spetsa öronen.
Och trots att förutsättnignarna är så där hopplösa så håller också Sofia Talvik och bandet modet uppe och så slutar det regna och solen börjar så smått skina och den lilla halvtimmen som vi får i Sofia Talviks sällskap känns alldeles för liten och ynklig.

Mer läsning

Annons