Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Coola Sandvikenkids som vågar jazza loss

/
  • Modigt. Sandvikens kulturskolas ljudklappar är ingen julkonsert, men väl ett bevis på att det finns modiga unga musiker.Foto: Stefan Tkatjenko

Det här är inte en julkonsert i ordets rätta bemärkelse. Det är kulturskolans unga elever som visar upp sig i olika konstellationer i sin terminsavslutning inför släkt, vänner och trogna Drömfabrikenbesökare.

Annons

Visst är många av dem på scenen nervösa, visst kan ostämda instrument höras ibland – men man måste ha i åtanke att musikanterna är i åldrarna 12–14 år och för en del av dem är det första gången de står på scenen. Och bara modet att ta det där första stora steget är en avgörande, positiv faktor.

På Kulturskolan förvaltas arvet från Woodstocksgenerationens musiker som Creedence, Dylan, Hendrix och Van Morrison. Klassiker som ”Proud Mary”, ”Knocking on heavens door”, ”Hey Joe” och ”Moon- dance” spelas.

Framförallt ”Moondance” med Nautilus svänger.

Nautilus med folk från SSB har en finfin blåssektion som även lyfter ”Sittin on the dock of the bay” till höjderna.

Drömfabrikens egen Per Almén bjuds in som gästsångare av ungdomarna i Octopus och publiken jublar efter hans sång i ”The midnight hour”. Och kvällens hustomtar Micke och Kent gästspelar i SSB:s ”Night Train”. SBB förvaltar arvet efter Staxsoul, storbandsjazz och blåsfunk och Sandviken regerar som mässingblåskommun i Gästrikland.

Men det är som sagt framför- allt modet hos Kulturskolans yngre musikanter som värmer. De vågar vara nervösa i den upplysta lokalen där farmor, mamma och pappa sitter fem meter från scenen, de vågar tuta i barytonsaxar som nästan är lika stora som de själva och nog finns det massvis med potential hos de här kidsen att söka sig vidare till jazzgymnasiet i Gävle.

Mer läsning

Annons