Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De är bara bra helt enkelt

/
  • Det svartklädda, ansiktsmaskförsedda femmannabandet möttes av Gävlepublikens kärlek där Ida Long visar upp hela sitt sångregister från lågmält väsviskande till höga, rena toner.

Annons

Det är i kväll det plötsligt slår mig. Baron Bane har ofta beskrivits som efterföljare av Bristolsoundet på grund av debutskivans samplingslån från Massive Attacks ”Teardrops”. Inget kunde vara mer fel. Gävles bästa multimediaband är i själva verket värdiga arvtagare till fantastiska tyska synthbandet Propaganda som i min värld och deras korta karriär var lika bra som Kraftwerk. Kvinnlig sångerska, feta synthar, filmisk stämning och väldigt imagemedvetna.

Baron Bane tillbringar sitt påsklov med att genomföra inte mindre än fem konserter, två av dem i Tjeckien. Och på konsert nummer fyra får Gävlepubliken skivreleasekvällen till ära 3D-glasögon på vägen in. En del av de flummiga projektionerna på den stora duken är nämligen gjorda i det senaste bioformatet. Det är det som är Baron Banes stora styrka, att hela tiden flytta fram gränsen för publikens upplevelse.

Faktum är att kvällens visuella upplevelse ibland distraherar mig från själva musiken. Hälften av låtarna från andra albumet ”LPTO” har redan funnits på nätet en längre tid, så kvällens fans – och de är många – känner igen dem. Och det svartklädda, ansiktsmaskförsedda femmannabandet möts av publikens kärlek, som efter ”Sordid Eyes” när en man i publiken ropar, nej, vrålar: ”Så jävla bra!” Efter en annan låt: ”Baron Bane, Gävles bästa band!” Och med de nya låtarna som dystert, vackra ”Midthing”, synthpopshiten ”Echoes” och stämningsfulla ”My Slow World” är inte Baron Bane bra för att vara ett lokalt band. De är bara bra helt enkelt.

Självklart spelas också äldre låtar som ”Solace” och den massivt stämsångsproppade ”Mayday”. Ida Long visar upp hela sitt sångregister från lågmält väsviskande till höga rena toner. Tyvärr drunknar ofta gitarrerna på grund av de fläskiga syntharna och harmoniken i vissa av låtarna återkommer lite väl ofta, men det är bara små, små argument från min sida. För det här var verkligen bra och Baron Banes show och deras smittande synthpop (nej, indietronica är helt fel, det här är synthpop transporterad direkt från 1985) borde kunna bli hur stor som helst nere i Europa.

Ja, så bra är Baron Bane – det enda hindret jag ser är att samtliga medlemmar är med i åtskilliga andra musikkonstellationer. Det är den tjurigt krävande delen av mig som talar, den del som inte vill vänta sju svåra år mellan varje albumsläpp eftersom Baron Bane är och förblir något av det bästa som hänt musikscenen i Gävle under 2000- talet.

En fin tredimensionell kväll.

Erik Süss

Mer läsning

Annons