Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De lyckliga kompisarna

/
  • Lyckosam återförening. Det är en riktigt bra idé att samla ihop De Lyckliga Kompisarna igen.
  • Lyckosam återförening. Det är en riktigt bra idé att samla ihop De Lyckliga Kompisarna igen.
  • Lyckosam återförening. Det är en riktigt bra idé att samla ihop De Lyckliga Kompisarna igen.

De lyckliga kompisarna
Spegeln, Gävle 8 oktober

Annons

Det är svårt att ta ställning till punkband som återförenas, så det är inte utan en mindre oro och en frågeställning i bakhuvudet man kommer till Spegeln – är De Lyckliga Kompisarnas återförening en bra eller dålig idé?

Oron förstärks något då det visar sig att en av de nya gitarristerna har en Kristet Utseende-tröja. Det känns mer coverband än återförening.

Intresset är i alla fall stort: lokalen är fylld och längst fram skymtar en rad tuppkammar som sig bör. Till en början verkar Mart Hällgren (tillsammans med trummisen Jouni Haapala den enda originalmedlemmen) smått opeppad, men när tredje låten ”Ishockeyfrisyr” går igång skiner han upp ordentligt. Känslan av coverband försvinner även den snabbt då de spelar inte mindre än tre (!) nya låtar, varav den som handlar om EPA-traktorer och den om gräsfläckar på knän efter skolavslutningen inte bara låter klassiskt DLK utan även riktigt bra. Den nya skiva det pratas om till 2009 verkar genast intressant.

Det vi ser och hör är ett sammansvetsat punkband, enligt Mart just nu i sina bästa dagar. Där är jag beredd att hålla med. Istället för att låta trötta och ointressanta hör vi ett hungrigt band som spelar upphottade versioner av låtar som ”Elvis Lever” och ”Punkskolan”. Helt rätt att gitarristen Roger får äran att sjunga sistnämnda, liksom avslutande refrängen till paradnumret ”Vi är de lyckliga kompisarna”.

De överträffar sig själva gång på gång genom att varje låt känns snabbare än låten innan. Mycket beror på Jouni som är den klarast lysande stjärnan den här kvällen. Efter närmare ett och ett halvt decenniums frånvaro verkar han glad att vara med igen. Maken till punktrummis har man aldrig sett! Otroligt tajt är det, fort går det och roligt har han! DLK spräcker alla gränser med ”Dricka sprit och hålla käften”, kommer tillbaka och spelar ”Egon” samt ”Troll & Häxor”. Vad mer kan man begära?

Svaret på frågan i början är enkelt: en bra idé.

Svaret på frågan nyss är ännu enklare: ”Vem behöver nån som behöver nån?”

Mer läsning

Annons