Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den sista svingen från Owe Thörnqvist

/
  • Tack & Hej. Den gamle mästaren, Ove Thörnqvist, bjöd i går på stor underhållning inför ett fullsatt konserthus.

Annons

Inför ett fullsatt konserthus visar den evige rebellen Owe att han fortfarande är en artistisk kraft att räkna med. Det här var avskedsföreställningen som startade redan hösten 2009 på Scalateatern i Stockholm, där Owe även begick sin Stockholmsdebut under tidigt 50-tal. Unge herr Thörnqvist var även en framstående boxare och tecknare i uppväxtens Uppsala innan han blev sjöman och besökte USA.Hans inspirationskällor var exempelvis Hank Williams och den judiske komikern Lenny Bruce. Väl hemkommen från landet i väster blev Owe vår förste ståuppkomiker och även den förste som hade ordet ”rock” i en låttitel år 1956.

För aftonen gick jubileumskvartetten Gladpack i svarta kostymer medan stjärnan är anslående i vit kavaj, silverschal och tonade glasögon.

Alter egot Pelle Jansson drar igång med råbluesigt munspelande och en röst som från en själfull bastuba. Entertainern i Owe blir synlig med en flödande svada och de kära titlarna som ”Varmkorv Boogie”, ”Svartbäckens rödaste ros”, ”Ett litet rött paket med vita snören” radas upp som på ett pärlband av en suverän orkester med basisten Anders Forslund och gitarrist Ola Olered som synliga ekvilibrister.Publiken är med på noterna och krokar arm i ett gungande publikhav till ”Albin och Pia”, vackert att se en sådan gemenskap från denna generation som ofta glöms bort i mediabruset.

Frenesin ökar tumultartat med ”Gun från Dragarbrunn”, denne levande legend är fortfarande en kreativ explosion vid 81 år, respekt som det heter numera. Visan om Per Jonssons irrfärder inleder den avslutande ronden då den gamle pugilisten visar sina mjukare sidor. Det jag ibland undrar är vilken denne man egentligen är bakom narrkåpan och clownmasken. Även dagens nyheter behandlas med en syrlig text om kungahusets bröllopsbestyr. Den gamle mästaren vill aldrig sluta och när publiken sjunger allsång i ”Ta långkalsonger på dig när du går” känns det som en sorglustig devis till Mr Boogiemans sorti, Tack & Hej, Owe!

Per Agne Eklund

Mer läsning

Annons