Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Depeche Mode

/

Depeche Mode
"Sounds of the universe"
(Venusnote/Mute)

Annons

Jag har diggat DM hårt genom åren. Följt dem från blipbloppiga Vince Clarkeperioden till synthrockvärldsstjärnor. På album nummer tolv har bandet sagt att de ville tillbaka till rötterna. Fine.

Fine?

Soundet är analogt skräpskönt, Dave Gahan sjunger lika bra som vanligt, men... Med undantag av refrängstarka "Perfect" och attitydstinna "Wrong" glömmer de här synthpionjärerna det allra viktigaste: Melodierna. Jag dristar mig till att påstå att det bara är "Exciter"-albumet som är tristare än det här.

Martin Gore har alltid haft en gudabenådad låtskrivarådra, med klassiska allsångsrefränger: "Personal Jesus", "Everything Counts" eller nåt synthblippigt som tidiga "Just can't get enough" - ingenting här kvalar in bland DM:s 50 bästa låtar.

Och den stora tragiken ligger i det faktum att när bandet var som mest nere i droger, alkohol och psykproblem var de som allra mest kreativa. Nu är de städade, men har tappat den där svarta magin de skämt bort oss med.

Hoppas nästa alster blir bättre än den här halverigerade synthsoppan, och att de ändå kan göra det utan droger och alkohol.

Mer läsning

Annons