Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det går fortfarade bra

/

Petter har hunnit bli svensk hiphops grand old man. I kväll framträder han på Slick City. Vi drar historien lite kort.

Annons

En av de roligare beefarna mellan musiker och kritiker under 90-talet var den mellan Petter och Fredrik Strage.

Petter gav ut sin debut ”Mitt sjätte sinne” och var nästan urtypen för en ung, hungring rappare redo att ställa världen på ända med sin totala briljans.

Fredrik Strage var inte så värst imponerad. Skrev i sin recension i tidningen Pop att (och nu citerar jag fritt ur minnet) Petter glider runt med sina bröder på Söder och langar fram Ernst Brunner-Rhymes från sin storbolagskontrakterade ”undergroundnivå”.

Jag minns inte de exakta formuleringarna, de var säkert mera slagkraftiga.

När de två träffades på en hiphopklubb i en stockholmskällare efter den recensionen blev Strage upptryckt mot en vägg.

Jag kan inte minnas att journalistförbundet agerade på det.

Skräckslagen

Däremot drog Strages nya redaktion lott om vem som skulle träffa Petter på en intervju och gissa vem som fick lotten. De två delade på en pizza och pratade. Vegetarisk.

Men inte för något jävla ”synd om djuren”-trams, försäkrade Petter. Där-emot var han uppenbarligen skräckslagen för galna ko-sjukan.

När Petter spelade in videon ”Saker & Ting” till nästa skiva band han fast Petter lät han sina homies kidnappa Strage och kedjade fast honom i en stol i närheten av DJ Sleepy och en cementblandare. Det här var 1999.

Nu är det 2010 och det har hänt en del med Petter. Han har fått tre barn. Han är närmare 40 än 30. Funderar över livet och döden. Rappar om hur tungt det känns att se sin farsa ligga på sjukhus.

När han spelade in sitt senaste album ”En räddare i nöden” packade han väskan full med böcker och åkte upp till soulkonnässörerna Collén och Webbs studio i Sundsvall.

Om det fanns en särskild grammis för ”flest antal höglitterära referenser på ett album gjort av en svensk dyslektisk rappare” så skulle Petter ha fått den i år.

Albumtiteln kommer från J.D. Salinger, ”Stockholm brinner (inte) igen” heter samma sak som Martin Luuks manifest och i ”Längesen” finns spår av nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez ”Kärlek i kolerans tid”.

Men äsch, det är ändå hiphop. Antar jag.

Avgör själv i kväll på Slick City.

Mer läsning

Annons