Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Di Leva utan vattenkanna men med härligt flum

/
  • ROLIG. Di Leva var som roligast när han sa de spontana sakerna.Foto: Catharina Sandström

Annons

”Välkommen till en afton med Sveriges mest förbjudne man”, säger Thomas Di Leva för att välkomna publiken. Är han förbjuden? Jag återkommer till det.

Det är varken en spelning, en föreställning eller en cirkus, får vi veta. Så vad är det? En rundtripp i Di Levas hjärna, kanske är en adekvat beskrivning. Han blandar sina mest kända låtar, framförda med endast gitarr, med berättelser och infall, såsom att publiken får ställa frågor, höra episoder ur hans liv och fånga lyrbollar med apelsiner.

Men först måste vi ta våra id-kort ur fickorna och släppa dem på golvet, symboliskt släppa kontrollen.

En sådan här kväll kan ingen annan artist i världen bjuda på – på gott och ont.

Di Levas kärleksbudskap blir inte påträngande eftersom han själv är den förste att skratta åt det han säger, ibland kanske lite väl länge.

Han har ett par tradiga historier, bland annat om en fågel, men imponerar i det spontana, i reaktionerna gentemot publiken.

Många av hans låtar är klassiker, tyvärr gör de sig dåligt i denna föreställning, som ljudmässigt stundtals är rent bedrövlig.

Är han då Sveriges mest förbjudne man?

Inte här, inte på Spegeln. Där finns lite av problemet med att predika om kärlek, för alla nickar, det är liksom fel personer som han vänder sig till. Om Bush, Putin och talibaner som stenar småflickor hade suttit i publiken hade han kanske varit förbjuden, nu är nog den bistraste reaktionen ett milt överseende.

I kväll, lördag, får alla som vill se Di Leva en ny chans, och det är mycket Di Leva för pengarna. ”Vem ska jag tro på”, kaftan, frukt och härligt flum – men ingen vattenkanna.

Jag undrar var den har tagit vägen, och mot slutet kommer svaret.

”Den har tjänstledigt!”

Mer läsning

Annons