Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Diggiloo – en byfest i megaformat

/
  • GÖR HIPHOP-POSER. Markoolio är en av medlemmarna i årets uppsättning av Diggiloo-turnén. I går beökte de de Gävle och Gasklockorna.

Folk sitter på egna solstolar och på filtar. Det doftar av popcorn och grillat. Barn går omkring och äter remmar ur genomskinliga påsar. Det känns lite som en byfest i megaformat, med Diggilooscenen i stället för dansbanan. Om den skulle man kunna säga att den är glättig, men det skulle vara en underdrift. Den är hysterisk.

Annons

Lasse Holm är super-trivseltage och leder oss genom programmet i tomatröd kostym. Första delen är till stor del en hyllning till svensk vistradition, det är lite Bellman, lite Taube, Alice Tegnér, Olle Adophsson och Cornelis. I Diggiloos version kan det genomföras, till exempel, med tre bensparkande tjejer i cancan-dräkter, enligt logiken ”lite lättklädda damer kan aldrig skada”.

Tempot är furiöst, det är nya låtar hela tiden och det händer ständigt grejer på scen. Hej, här kommer det en gospelkör i pastellblått! Hej här kommer Gunhild Carling och spelar dubbla trumpeter. Hej, här kommer någon som låtsas vara Hollywoodfru! Hej, här kommer Markoolio som Rasmus på Luffen! Hej, vi tar upp ett barn på scen! Hej, här kommer Gunhild Carling med trippla trumpeter!

Det är tv-tempo, snabba klipp. Förmodligen är det en bra sak, för om man skulle behöva stanna i flera minuter vid att Mojje och Markoolio rappar ”Bä, bä vita lamm” medan de försöker göra hiphop-poser och låtsas brejka så skulle man väl dö av genans.

Första akten är ett ganska hopplöst mischmasch, men det tar sig något efter paus. Här fläskar man på med neon och klassiska hits. Låtarna får nu till och med vara mer än en minut långa. Det är ”Let´s Dance” och Lasse Holm är David Bowie. Det är ”Celebration” och ”Sweet Dreams”, ”Girls just wanna have fun” och ”I wanna know what love is”. Och nej, de har inte glömt buskisen helt. Det är ballongdansen också.

Men de är på väg att hitta någonting, tills Thomas Peterson kommer in från kulisserna och kör ett långt standup-nummer som dödar peppet och sedan går programmet (gud vet varför) in i en Ray Charles-fas.

Och så rullar det på. Det finns snart sagt ingenting som inte ska in i programmet, Alcazar måste köra discomedley och Markoolio måste spexa mer och dessutom har Diggiloo en egen talangtävling så då ska de förstås presentera vinnaren där. När jag av pressläggningsskäl måste lämna in den här texten spelar Magnus Johansson en hiskelig version av temat från ”Gudfadern” på trumpet.

Det finns inget som tyder på att de skulle försöka knyta ihop säcken innan det är klart.

Mer läsning

Annons