Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dungen

/

Annons

I en tid av digitalt komprimerad musik, kallat för "bajskorvar" av folk som kan sin studioslang, är Gustav Ejstes' Dungen en retrorevolutionär. Att lyssna på Dungen är att förflyttas till 70- talets barnprogram. Kalles Klätterträd. Ville och Valle och Viktor.

Den lekbejakande rullbandsvärmen i musiken är dock mer avancerad än vid första anblicken. I proggen vilar ett jazzpopsanslag, som om The Cardigans klär sig i juteväv, flyttar till ett kollektiv i skogen och rullar runt i mossa hela dagarna. Anna Järvinen, som producerats av Ejstes, återgäldar tjänsten med sång i "Brallor", mycket vackert.

Ejstes' mjuka stämma briljerar i lättrallade "Soda" och den där tvärflöjten känns aldrig jobbig. Att Dungen är vår största exportvara vad gäller progg sedan Träd, Gräs Och Stenar är något Sverige ännu inte upptäckt.

Det enda problemet är att Dungens mjuka ljudbild inte når fram till folk som hjärntvättats med de där digitala bajskorvarna i daglig radio.

I en ytlig värld behövs verkligen visionärer som Dungen, mer juteväv åt folket!

Erik Süss

Mer läsning

Annons