Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En äkta dalmas med humor, värme och hjärta

/

Egentligen är det en snudd på osannolik siffra. Dalmasen Peter Carlsson säljer ut nio föreställningar på Gävle Teater. Det blir en publiksiffra på makalösa 3 900 personer som ser honom under oktober.

Annons

Jag ställer mig själv frågan varför Peter Carlsson är så otroligt populär. Han är varken nutidspolitisk som Ronny Erikssons musik med Eskefeurat eller under bältetförnedrande som Sveriges hippa humorelit i Roast på Berns under sina mellansnack.

Frågan kanske kan besvaras med hjälp av publikens medelålder som nästan får mig att känna mig som en osnuten pojkspoling.

Peter Carlsson drar anekdoter från Grycksbo med omnejd, berättar verkliga historier om hur livet i Dalarna tedde sig när han var liten och varje mellansnackshistoria går över till en sång. Blå Grodornakvartetten bakom honom faller ofta in i den musik som Carlssons far, swingpjatten, lyssnade på.

Det är lite sval bossanova och cool Hasse & Tagejazz, men det blir även Elmore Leonardblues, svensk visa, omgjorda kupletter och fina ballader.

Med åtta föreställningar kvar vore det väl en ärkesynd att spoliera överraskningsmomenten i showens skämt, så utan att vara för detaljerad så skrattar jag gott åt fotbolls- och hockeyskämten, men drabbas också av en släng melankoli i den fina berättelsen om Carlssons finske, icke svensktalande, klasskompis Aimo.

Slutsatsen jag drar är att Carlssons storhet som publikdragare ligger i att han tillhör en komikersort som snart inte finns kvar längre, en humoristisk historiker med mycket värme och hjärta som tilltalar varje Svenne Banan. Och han har ingen som helst vilja att få delta i förnedringen på Berns Salonger, vilket han gör helt rätt i.

Mer läsning

Annons