Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En intensiv halvtimme Totalt Jävla Mörker

/

Annons

Jag kan inte dra mig till minnes att någonsin ha hört ett genuint dåligt utlåtande om en spelning med Totalt Jävla Mörker. Tyvärr blir det dock snabbt tydligt att krogmiljön är långt från den optimala skådeplatsen för en drabbning med den Skellefteåbaserade truppen.

Ljudet gör inte gänget rättvisa och består mest av rungande botten och virveltrumma. Baskaggen låter sladdrigt under ”Samma jävla skit” och gitarristen Tompa faller hela tiden bort när han går över från riffkrossande till finlir i ”Lögnen blir sanningen (och sanningen är subjektiv)”.

Därtill förflyter halva giget innan Fredrik, den ene av två vokalister, får liv i sin mikrofon.

Då den dubbla strupuppsättningen utgör mycket av den samlade attacken manskapet står för upplevs det hela inledningsvis som något ihåligt.

Musikerna kan emellertid inte beskyllas för någon av dessa tekniska petitesser. Deras insats är precis så stenhård och skoningslös som man kan vänta sig.

Öl och vatten yr genom luften, folk står på huvudet över kravallstaketet och mickstryparen Sylens skägg når ut nära nog att sammanflätas med ens eget.

När allting så småningom fungerar och allt hörs som det ska avnjuts låtar som ”Rasist i uniform”, ”Krossa flaskan i mitt ansikte” och ”PK – Poliskonstapel” i sin fulla prakt. Men precis då, när vreden kommer till sin rätta och publiken tänt till ordentligt är det över. En dryg halvtimmes mangel är ungefär en halvtimme för lite. Särskilt då vi inte heller fått ta del av något förband.

En mäktig avslutning bjuds det på i alla fall, ”Kall värld” kan vara en av de tuffaste låtarna, oavsett genre, någonsin. Dock skulle det ha varit väldigt kul om killarna istället avslutat med klassikern ”Punkkille/tjej på pubjävel”, det får bli nästa gång.

 

Mer läsning

Annons