Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En sista gång med Broder Daniel

/
  • Hejdå för alltid. ”Det här blir delvis en spelning för Anders och delvis en avskedskonsert för oss”, säger Henrik Berggren (mitten), sångare och låtskrivare i bandet Broder Daniel. Efter gitarristen Anders Göthbergs bortgång ger bandet sin sista konsert någonsin, i kväll på festivalen Way Out West i Göteborg.
  • Kärnan. Det har alltid stormat kring Broder Daniel. Medlemmar har kommit och gått, men Lars Malmros, Henrik Berggren och Anders Göthberg lämnade aldrig bandet.

Broder Daniel blev pionjärer på den svenska indiescenen. När bandet gör sin sista spelning i Göteborg har en era tagit slut.
– Det känns naturligt att sätta punkt nu, säger Henrik Berggren.

Annons

I april 1995 öppnade klubben ”Hemulen” på Magasinsgatan i Göteborg. På scenen stod ett okänt svenskt band som just släppt sin första skiva. Namnet: Broder Daniel.
– Totalt kaos. Vi hade aldrig gjort något sådant här förut och hade inga vakter. Publiken stormade scenen och Henrik Berggren slog sönder trumsetet. Broder Daniel var starten för en ny generation.
Det var en ny grej, vår grej, vår generation, berättar Ola Borgström, som var en av arrangörerna.
13 år senare, när Broder Daniel förbereder sin sista spelning, ser Sveriges musikaliska topografi helt annorlunda ut. Bandet öppnade dörren till en ny indiescen som i dag är lika etablerad som Svensktoppen.
Trots att det har varit glest mellan såväl skivsläpp som spelningar har nya generationer gjort sångaren Henrik Berggrens svartsynta indiepop till sin.
– Det är konstigt, säger han. Först har vi dem som har lyssnat på oss från början, sedan dem som började med ”Fucking Åmål”. Nu har det kommit ytterligare en ny generation. Det känns skönt att subkulturen förnyas.

Bibehållen integritet
Få, om något svenskt band, har lyckats överleva sig självt som Broder Daniel. För Henrik Berggren har det alltid varit självklart att ställa sig utanför. Han har fortfarande samma perspektiv på tillvaron som fick honom att identifiera sig med rymdmannen Luke Skywalker på en av bandets första singlar.
– Jag har alltid känt att vi är indie. Men okej, ett tag var vi ganska brett uppskattade. Även om inte varenda svenne lyssnar på oss är vi ganska etablerade nu, säger han.
Skivan ”Broder Daniel forever” från 1998 fick draghjälp av Lukas Moodyssons film ”Fucking Åmål” och blev bandets publika genombrott. Fem år senare kom ”Cruel town” med låtar som ”Shoreline” och ”When we were winning”. Det blev bandets sista, men också bäst säljande album.
Vid det här laget hade bandmedlemmar kommit och gått på löpande band. Daniel Gilbert, som 1989 startade bandet med Henrik Berggren, hoppade av redan 1995. Håkan Hellström lämnade in basen 2002. Theodor Jensen har vacklat mellan solokarriären och sin plats i Broder Daniel.
Tre av de ursprungliga medlemmarna lämnade aldrig bandet. Men bara två av dem, Henrik Berggren och trummisen Lars Malmros, kommer att stå på scen i Göteborg i kväll. Saknas gör gitarristen Anders Göthberg. Han tog sitt liv natten till 30 mars i år.
Spekulationerna om Broder Daniels vara eller icke vara hade pågått länge.
När Anders Göthberg försvann nådde bandet en slutpunkt.
– Jag har läst i tidningarna att de kallar det här för comeback. Vi ser det som att vi aldrig har splittrats, men att vi sätter punkt nu. Vi spelade förra gången för tre år sedan och redan då fanns det i luften. Sedan hände det här med Anders. Att fortsätta utan honom, det tror jag inte går, säger Henrik Berggren.

Ta itu med problemet
Han var till en början skeptisk till en sista konsert, men de massiva reaktioner Anders Göthbergs bortgång framkallat bland bandets fans fick honom att ändra sig.
– Det gick inte att komma undan det här. Det var den rätta grejen att göra – för oss och för Anders. Genom att repa ihop kan vi som kände honom vara tillsammans utan att det blir ansträngt. Det är ett sätt att ta itu med problemet och begripa det som hänt.
Carl Cato/TT Spektra

Mer läsning

Annons