Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En träff med Green Orange

/
  • GRÖNORANGE. Powerpopparna Green Orange från Sandviken och Gävle är aktuella             med sin debutplatta. Bandet består av: Johan Nygren, Kristoffer Löfgren, Per Hartwig och Emil Englin. Foto: Madelene Hägglund

Green Orange från Sandviken och Gävle är aktuella med debutplattan "World wide".

Målet är klart: En rockbjörn. Om inte nu så i framtiden.

Annons

GB:s clowniga glassgubbe kikar fram över Emil Englins – sångare i Green Orange – axel, i konstrast mot hans svarta hår och t-tröja.

Hela bandet sitter på en träbänk utanför Sibylla, Jerntorget Sandviken, en kaffe på väg mot replokalen. Solig tisdagseftermiddag i augusti, med debutplattan redo – man förstår att de är taggade att plöja vidare i replokalen.

Skivan ”World wide” (se recension här intill) är powerpop med hitkänsla, och det är lätt att föreställa sig låtarna sippra ut från ett studentrumsfönster på ett amerikanskt college. Bandet bildades redan 2003, men är nu, efter lite ändringar i uppställningen, redo att ta nästa steg.

När producenten blev utbränd stannade arbetet med skivan av, och till slut såg bandet vad som måste till för att den skulle bli färdig.

– Vi fick ta tag i det själva om någonting skulle bli gjort. I grund och botten gäller det att slita arslet av sig för att saker ska hända.

Saker hände, och nu finns den alltså färdig, utgiven på egna labeln Lunatic Music.

– Resan har varit lång, men det har blivit bra och vi är nöjda med resultatet, säger Emil Englin.

Genren är inte populär att spela bland svenska band, i synnerhet inte i dessa trakter, där hårdare tongångar regerar. Neverstore och Kid Down är två svenska band i samma musiktrakter, och lokalt finns Holiday with Maggie som referenspunkt.

De menar att det är mycket svårt att få positiva recensioner i svenska tidningar, där istället grubblande indierock premieras.

Green Orange har ett kommersiellt sound. Inte för att vara kommersiella, utan för att den musik som de tycker om råkar ha en annan hitpotential än mumlande singer/songwriters.

– Vi tror på enkelheten, vi försöker inte sälja oss.

En vändpunkt för Green Orange var när trummisen Kristoffer Löfgren kom med.

– Vi fick en nytändning när Kristoffer kom in i bandet. Vi hade fastnat och harvat i helt fel banor.

– Jag blir stressad om saker inte blir gjorda, skjuter Kris toffer själv in.

Vi pratar en stund om mål, om vägar att nå ut med musiken. De har såväl vaga mål som tydliga. Extremt tydliga, faktiskt, i form av en björn.

– En rockbjörn ska jag ha, så är det bara. Det är grymt viktigt!

Emil Englin säger det med allvar, men också ett leende. Inte ett lika stort leende som GB-gubben på hans axel, men likväl ett leende.

Mer läsning

Annons