Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Energilöst och tomt

/

Många trios lyckas sitt ringa antal medlemmar till trots fylla en hel scen med sin närvaro, den trehövdade upplagan av Corrosion Of Conformity sållar sig dess värre inte till den skaran.

Annons

Redan i andra låten ”Mad world” börjar det kännas lite tomt och energin som släpps lös är inte tillräcklig för att elda upp publiken. Den stora behållningen kommer i form av den hemvändande trummisen Reed Mullin som lyser likt en briserande bomb där han sitter på sin pall och tar sig an spelningen med största möjliga entusiasm. Det är även Mullins röstresurser som ger mest tryck till sånginsatserna, basisten Mike Deans stämma berör inte riktigt och jag önskar mer än en gång att han istället hade möjlighet att fokusera på sitt instrument samt de apliknande turerna upp mot trumpodiet.

När herrarna kommer in i sina tyngsta sludge-partier sjunker huvudet mot marken och ett härligt mörker kryper över en, men sedan är stycket till ända och följs av en alldeles för lång paus innan nästa salva avfyras. När gitarristen Woody Weatherman tappar bort sig helt och hållet halvvägs in i setet och sedan lirar ett ganska surt solo i nya låten ”The trap is set” blir det svårt att hålla andan uppe. Lyckligtvis finns ”Holier” där för att vända vinden och framåt slutet verkar killarna ha spelat ihop sig ordentligt.

Detta hade dock kunnat vara så mycket mer, såväl ösigare och mer punk som slöare och mindre lättlyssnat.

Mer läsning

Annons