Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eva Eastwood and the Band

/
  • Har positiv utstrålning. Eva Eastwood visar i sina låtar att här finns en tjej som tänker och känner djupt.

Eva Eastwood and the Band
30 september
Konserthuset, Gävle

Annons

Hennes håruppsättning är som en blond diamant och kontrasterar läckert mot bandets hårdkokta, svarta dresskod. Det är en delvis ny image som har uppstått hos Eva men det kan inte dölja hennes positiva, ljusa utstrålning som gör att den alldeles för fåtaliga publiken ändå rycks med och diggar närmast stenhårt.

Som en uppföljning på nya skivan ”Well,well,well” är Örebropinglan Eva Eastwood ute på en längre turné som denna regniga afton hade nått oss.

Den nya rytmsektionen med trummisen Peter Damin och basisten Robert Ivansson rockar gott, sedan fyller sologitarristen Jesper Wihlborg på med läckra riff och saken är så gott som biff.

Efter Stonesinfluerade ”I wanna Party” kommer dock några låtar från Evas tidigare liv som rockabillydrottning där ”Honey babe” låter mer homogen i det nya, strömlinjeformade. Men det folkhemskära hos Eva tynar sakta bort, på gott och ont, kan jag tycka.

Sedan spelar bandet ”Let me in” och det låter nästan som förr, turligt nog.

Den nya stilen är som en ask choklad, här finns något för de flesta smaker. I stycket ”21th Century Jesus” frågar sig låtmakerskan Eva var Jesus har tagit vägen, en bra fråga i dessa dagar.

Låten ”Homeward bound” berättar om hennes längtan till Amerika, detta är sådana låtar som visar att här finns en tjej som tänker och känner djupt.

Det nya bandet som omger henne kan tyckas vara ljusår från det tidigare combot men när avslutningen kan skönjas kommer ett rockabillymedley som heter duga följt av ”My, my, my” som garanterat kommer att ge Eva Eastwood en välförtjänt radiohit framöver om det nu finns någon poetisk rättvisa i denna värld.

Per Agne Eklund

Mer läsning

Annons