Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förnedrande underhållning

/

Det är mycket man inte förstår. Som varför man bygger en show på väldigt mycket musik men bara stoppar in en som kan sjunga. Eller som varför ljudet på en förvisso turnerande men ändå megaproduktion tillåts vara så muggigt stundtals.

Annons

Eller som varför man aldrig lyckas få Läkerol arena att kännas som nåt annat än en hockeylada, hur mycket man än klär ut stället med röda mattor. Men den stora frågan är förstås varför. Varför ”Ladies night” överhuvudtaget?
Det är röd matta, tillfälle för galafotografering och sminkning med tillhörande present och ”Ladies night”-shop där man kan köpa muggar och Martin Stenmarcks skiva i entrén. De 800 personer som lagt ner en smärre förmögenhet på sina biljetter sitter inne på isen och äter skaldjursplatå och resten skrattar och sjunger i foajén.

”Jag lotsar dig fram och skyddar dig med mitt liv”, säger presspersonen Anna till fotograf-Henric. ”Vid finalen sen har vi vakter”, fortsätter hon.

Här finns bara massor av kvinnor och lagom till showens slutnummer kommer de vara så kåta allihop att det är förenat med fara för en manlig fotograf att vistas i närheten.

Det är sådär.

Uppspelt, uppvarvat, här är några tusen kvinnor samlade redo för fest och snygga män på scenen.

Jublet är förstås öronbedövande när de tre visar sig och drar igång med inledande ”Let me entertain you” och redan då står några i publiken på de svajiga plaststolarna vid borden nere på isen.

Sen rullar det på.

Och det blir aldrig särskilt bra.

Henrik Hjelt kan verkligen inte sjunga. Dessvärre är han inte särskilt rolig heller.

Peter Stormare kan inte heller sjunga särskilt bra. Dessvärre verkar han tro att hans Hollywoodjobbande automatiskt gjort honom till Guds gåva till kvinnan.

Martin Stenmarck kan sjunga. Det är skönt. Men det räcker dessvärre inte så långt.

Det hade varit helt ok med Martin Stenmarck och det rejält tilltagna och duktiga bandet och ett gäng hitlåtar. Som en partybandskväll med ett osedvanligt stort och bra partyband.

Men nu ska det ju vara damernas kväll och då ska sexskämten dras och Peter Stormare klä av sig en hel del kläder (och, tråkigt nog, visa svettfläckarna på kallingarna) och det ska utropas ”tjejer ni är underbara” väldigt många gånger och till råga på allt ska ”Bygglov”-Matte komma ut och klä av sig på överkroppen och fejksåga ut ett hjärta i trä.

Nej, det går inte att begripa.

Det är inte bara tafflig underhållning. Det är i viss mån förnedrande. Förnedrande både för dem på scenen och för oss i publiken. Varför ska vi – Stenmarck, Stormare, Hjelt och publiken - ingå i nåt som om det hade varit det omvända (kvinnor som sjunger och klär av sig och sexskämtar inför en helt manlig publik) hade varit höjden av politisk inkorrekthet och sexism?

Man skulle kanske kunna avfärda ”Ladies night” som harmlös underhållning utan betydelse och varför ska inte tjejer kunna få ha roligt nångång också. Om man ville.

Men det är ju inte roligt ens.

Därför går det verkligen inte att förstå ”Ladies night”. Hur mycket det än dansas på stolar och jublas.

Mer läsning

Annons