Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från Doktor Kosmos till chefsrollen – nu vill Uje fortsätta göra soloskivor

/

Uje Brandelius från Doktor Kosmos har släppt sin första soloskiva nu under hösten.
Den handlar om livet som finns där, mitt i alltihop.

Annons

Uje Brandelius trodde inte att hans första soloskiva skulle få särskilt mycket uppmärksamhet.

– Jag trodde det skulle bli en blänkare i Arbetarbladet. Jag hade varit borta från gemet så länge.

Men "Spring, Uje, spring" verkar ha fyllt ett tomrum, konstaterar han. Den handlar en hel del om saker man kanske inte väntar sig på en popskiva, om hämtning och lämning, jobblunch och situationer med barnen.

– Jag har skrivit om det som legat mig själv närmast. Mitt liv handlar om de sakerna. Jag ägnar familjen och jobbet 90 procent av min vakna tid. Ändå är de ämnena väldigt osynliga i popmusik. 

Vad är anledningen till det?

– De där starka känslorna som pop förknippas med är lite svåra att känna när man sitter på ett frukostmöte på jobbet. Men ändå ryms de där. Den där vardagen rymmer livet.

Vi sitter i hans lägenhet i Stockholmsförorten Bredäng, där alla videor till nya skivan också är inspelade. Uje har Vega, tio månader, på armen. Han säger att han levt mer än halva sitt liv nu, och med det perspektivet blir det naturligt att fråga sig: Vad är ett liv?

Uje Brandelius växte upp i Gävle och gick på Vasaskolan. Där började han spela tillsammans med några kompisar. De hade ett band som hette Handsome Hank and the Hookers och de spelade punkig rockabilly á la The Cramps. När gymnasiet var slut flyttade de till Uppsala och "fortsatte med hankeriet", som Uje säger, men de hade ingen replokal så de fick repa i ett studentrum och hade spelningar på gatan och på nationer.

– Vi gjorde demos, och sen skivor. Vi lajade på tills 2000-2002 där någonstans, när vi plötsligt var ett av Sveriges största band.

Han låter ganska förvånad själv, över att det blev så. Säger att de aldrig var särskilt målmedvetna, inte heller hade de närt några stora rockstjärnedrömmar. Men det fanns en vänstervåg där i början av millenniet, med feminism och Attac-rörelse och ett framgångsrikt vänsterparti, och det var få popband som sjöng så explicit politiskt som Doktor Kosmos, så de passade in där.

Sin soloskiva har han jobbat med på lediga stunder under de senaste fem åren. Han säger att det är texterna som är grejen med den. Det var de som skrevs först och sedan har musiken anpassats efter dem.

– Därför är det här egentligen en visskiva mer än något annat. En visskiva med popmusik.

Tror du att det kommer fler soloskivor?

– Det vet jag att det gör, för det var så kul att göra den här. Jag måste bara prioritera om lite i mitt liv så jag har tid att göra det i stället för att jobba så förbannat.

Gör du det nu?

– Ja. Jag har fastnat i chefsfällan. Jag blev chef och tyckte det var kul och spännande, och sen innan jag märkte det så insåg jag att man är ju chef dygnet runt. Men jag är organisationschef för Västerpartiet, det är ett roligt och inspirerande jobb. Jag klagar inte. Men om man är kreatör i själ och hjärta så dör man ju ändå lite varje gång man sitter i möte i stället för att spela piano

Mer läsning

Annons