Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävles neandertalare borde vara stolta

/

Den genomsnittlige Gävlebons förmåga att ta till sig udda musik befinner sig på en lågintelligent neandertalarnivå. Det bara är så.

Annons

Di Leva sågs som ett freak när han gick sin egen väg, först när han uppmärksammades på nationell nivå tyckte Svensson i Gävle att han var bra. Twiggy Frostbite färtjänar en mycket bättre publik än den som befinner sig på Marinfestivalen. Det är glest, trots att det är en klockren bokning.

Elin Lindfors & co gör något väldigt eget, något som Gävles neandertalare borde vara stolta över. Men i kväll är Twiggy Frostbite överlägsna besökarna på Marinfestivalen. Bandet är så satans bra, Anna-Karin på keyboard spelar en loop i tretakt medan sången går i fyrtakt, Isobel & Novembers Perka bjuds in som gästartist på ”Eye for an eye” och viljan att gå sin egen väg är ett enda lågmält fuck you till alla som inte fattat att Twiggy Frostbite är Gävles stora hopp nationellt, ja, faktiskt större än självaste Di Leva som slutade göra relevant musik för tio år sedan.

Därför gör Twiggy Frostbite helt rätt, lämnar Gävle för att utvecklas, knyta kontakter och förhoppningsvis lyfta mot högre höjder, Borlänge är platsen.

Ni som tror att den här är skrivet i affekt, ni har rätt, men lägg energin på att stötta de originella lokala band vi har här i stället för att köpa Absolut Sommar, och sedan med lismande inställning uppskatta dem när de hörs nationellt, retards. Oj, vad jag tar i i dag.

Mer läsning

Annons