Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Glasvegas

/

Annons

Klyschan om den svåra andra skivan har aldrig känts mer berättigad att ta fram än för Glasvegas. Det är nu två och ett halvt år sedan skottarna släppte sin löjligt, och välförtjänt, hyllade självbetitlade debut. Sedan dess har mycket hunnit hända, de har fått se att det finns vackrare platser i världen än Glasgows östra förorter, de har tappat bort sig själva mitt i den galet fanatiska uppståndelsen och de har haft förväntningar i form tiotons-ok på sina axlar.

Kanske är det i en sådan stund skönt att vända sig till det tryggaste man har. James Allan gör i avslutningsspåret "Change" en duett med sin mamma. "A change is something good", slår modern fast, och visst har Glasvegas gjort det enda rätta, det vill säga inte försökt göra om debutskivan. De har tagit hjälp av producenten Flood (bland annat U2), och resultatet låter mer Depeche Mode än Proclaimers. I texterna får vardagsrealismen konkurrens av lite mer drömmande och kärlekstörstande, som i tungt bultande "Whatever hurts you through the night". Men det är fortfarande som om varenda stavelse Allan pressar ur sig kommer direkt från hans skälvande hjärta.

Nils Holmqvist

Mer läsning

Annons