Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gräddan av folkmusiker kan inte misslyckas

/

”Vilken jävla kväll!” De orden är de första jag hör någon bakom mig säga när jag lämnar Gevaliasalen. Och de starka orden yttras i positiv mening.

Annons

Ja, det är gräddan av Sveriges folkmusiker på scenen. Sofia Karlsson och Lena Willemark sjunger som mystiska, förtrollande skogsväsen. Ale Möller byter instrument oftare under två timmar än genomsnittssvensken byter kalsonger per vecka. Lisa Rydberg som var mammaledig sist Jul I Folkton var här för två år sedan är tillbaka med sin totalkontroll över felan. Och Tallroth, Linder och Hazelius är den granitstomme hela folksvänget tryggt kan luta tillbaks sig mot.

I Frid På Jord visar Karlsson och Willemark att de inte behöver modern teknik. De går fram till scenkanten, lämnar mikrofonerna bakom sig, och sjunger a cappella rätt ut i publiken.

Det enda som hindrar det här från ett toppbetyg är faktumet att showen är nästan identisk med den för två år sedan. Det här är menat som konstruktiv kritik; även om det serveras blixtrande musikalitet så hoppas jag att nästa gång de åker ut med Jul I Folkton har ett stort knippe nya sånger med sig. Av det nya var Karlssons sång om snöfallet över Gamla Stan klockrent, och jag vill höra mer sån’t.

Men publikens applådåskor kan aldrig förringas, spelglädjen skapar magi och efter fem julkonserter på två veckor drabbas jag av tårfyllda ögon för första gången när bandets stillsamma version av Ulf Lundells Snart Kommer Änglarna Att Landa spelas som extranummer.

Det är bara att hålla med. Vilken jävla kväll.

Mer läsning

Annons