Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Graveyard gillar det gamla

/
  • Klassiskt. På nya skivan ”Hisingen blues” är det analogt som gäller för Graveyard. Från vänster Rikard Eklund, bas, Axel Sjöberg, trummor, och Jonathan Larocca Ramm, gitarr, samt sittande Joakim Nilsson, sång och gitarr.

Årets stora hårdrockshajp kommer från Göteborg. Som vanligt. Djupt förankrade i 70-talets rock är Graveyard redo att lägga Sverige för sina analoga fötter.

I sommar spelar de på Get­away Rock i Gävle.

Annons

– Nu har vinylerna kommit, det här är roligast!

Graveyards trummis Axel Sjöberg lägger upp en papplåda på kafébordet och börjar lyckligt sprätta. Han undrar om basisten Rikard Edlund vill ha en.

– Nä, min skivspelare har precis pajat. Jag försökte koppla in för många högtalare tror jag.

Graveyard gillar högljudd rock och det som är gammalt. Det märks. Inte minst om man lyssnar på deras helt analogt inspelade andraskiva ”Hisingen blues”.

Sabbath, Zeppelin, Stones

Där ekar allt från Black Sabbath till Led Zeppelin och Rolling Stones.

– Det är att förminska oss om man bara pratar förebilder, men samtidigt är det tydligt vad vi gillar. Vi låter som vi gör för att vi jammar fram alla låtar tillsammans och alla kommer med låtskisser och skriver texter, säger Axel Sjöberg.

Att Graveyard har finslipat sitt uttryck på vägarna ända sedan bandet bildades 2006 hjälper naturligtvis till.

De fick både amerikanskt och svenskt skivkontrakt tidigt, spelade in sin första platta efter tre spelningar och har turnerat både i Europa och i USA.

Bland annat har de varit förband till själsfränderna Clutch, som är lika hårda och bluesiga.

– Det var helt tokigt. Vi spelade på riktigt ruffiga ställen med dem. Det flög flaskor och biffiga matroser slogs. Vi tryckte upp oss utmed väggarna och undrade var vi hamnat, säger Rikard Edlund.

Ett luttrat gäng

Luttrade killar, med andra ord. Och ödmjuka, trots att kritiker redan hyllar ”Hisingen blues” och våren redan är uppbokad med spelningar.

– Att vi har fått så här mycket uppmärksamhet är självklart jätteroligt, men jag tror vi fyller ett tomrum just nu. Hellacopters finns ju inte längre. Slutar man vara självkritisk så tappar man allt, säger Axel Sjöberg.

– Även om vi har släppt en skiva så går folk till jobbet som vanlig. Även om de kanske har Graveyard i hörlurarna.

Rikard Edlund lägger till:

– Ja, men det är roligt att vi funkar både hos de som gillar hårdrock och vanlig rock. Det var vi inte säkra på. Men nu verkar det som om vi kan placera vår feta ända på två stolar samtidigt.

Mer läsning

Annons