Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hejdlös musikalisk resa i syd, öst och nord

/
  • Fantastiska solon. Fredrik Ljungqvist fick gott om utrymme för fantasirika solon som stundtals gick över från orientaliska slingor till frijazz i Wayne Shorters anda.
  • Tre musikanter. Mats Karlsson, oud, Salem Al Fakir, fiol och synt, Filip Andersson, bas, och de övriga fyra i H3FK                             bjöd på en hejdlös musikalisk resa.

Med sugande, svängande rytmer drar sjumannabandet i väg på en hejdlös musikresa i syd, öst och nord.

Annons

 

Svensk folkmusik blandas med nordafrikanska, arabiska och orientaliska takter och slingor. Mycket är också balkan och klezmer.

Mats Karlsson leder gruppen som bildades 2002 och som sedan dess utvecklats allt mer i riktning mot jazzen.

Basen i de flesta låtarna är malande omkväden med inspiration från sydöstra Europa eller främre Orienten, som i ”Nubisk tango”, ett stycke som inte har mycket med traditionell tango att göra men som svänger oemotståndligt.

Fredrik Ljungqvist behärskar både tenorsaxen och klarinetten till fulländning. Här får han gott om utrymme för fantasirika solon, särskilt på klarinetten, ett instrument som passar väl in i H3FK:s världsmusikjazz.

I ”Allvarsleken” börjar det med något som kan liknas vid nordafrikansk rai, men som snart smulas sönder och övergår i något som snarare är frijazz, i Wayne Shorters anda. Ljungqvist drar i väg allt längre bort från temat men så, plötsligt, är vi tillbaka i ursprungstakten.

I ”Sicilien” går de orientaliska slingorna över i klassiska vandringar, både på klarinetten och på Jonas Östholms piano. Östholms pianospel glittrar, med stänk av svensk nationalromans.

Mats Karlsson bjuder också på skickligt fingerspel på oud, den arabiska lutan, som ofta leder in i låtarna som alla bär bandets eget signum.

Det var en av höstens få konserter i Konserthuset, där inte symfoniorkestern eller Ale Möllers världsmusikensemble spelade huvudrollen. Konserten hade förtjänat en betydligt större publik än de knappt 30 som samlats i Konserthusets kafé.

Anders EklindMed sugande, svängande rytmer drar sjumannabandet i väg på en hejdlös musikresa i syd, öst och nord.

Svensk folkmusik blandas med nordafrikanska, arabiska och orientaliska takter och slingor. Mycket är också balkan och klezmer.

Mats Karlsson leder gruppen som bildades 2002 och som sedan dess utvecklats allt mer i riktning mot jazzen.

Basen i de flesta låtarna är malande omkväden med inspiration från sydöstra Europa eller främre Orienten, som i ”Nubisk tango”, ett stycke som inte har mycket med traditionell tango att göra men som svänger oemotståndligt.

Fredrik Ljungqvist behärskar både tenorsaxen och klarinetten till fulländning. Här får han gott om utrymme för fantasirika solon, särskilt på klarinetten, ett instrument som passar väl in i H3FK:s världsmusikjazz.

I ”Allvarsleken” börjar det med något som kan liknas vid nordafrikansk rai, men som snart smulas sönder och övergår i något som snarare är frijazz, i Wayne Shorters anda. Ljungqvist drar i väg allt längre bort från temat men så, plötsligt, är vi tillbaka i ursprungstakten.

I ”Sicilien” går de orientaliska slingorna över i klassiska vandringar, både på klarinetten och på Jonas Östholms piano. Östholms pianospel glittrar, med stänk av svensk nationalromans.

Mats Karlsson bjuder också på skickligt fingerspel på oud, den arabiska lutan, som ofta leder in i låtarna som alla bär bandets eget signum.

Det var en av höstens få konserter i Konserthuset, där inte symfoniorkestern eller Ale Möllers världsmusikensemble spelade huvudrollen. Konserten hade förtjänat en betydligt större publik än de knappt 30 som samlats i Konserthusets kafé.

Mer läsning

Annons