Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hundrade gången gillt för Gasta

/

Annons

När det blivit dags för arrangemang nummer 100 i ordningen är klubben Gasta tillbaka på Å-krogen där de började med stand-up för fem år sedan. Kvällens mc Stefan Söderblom och krögaren Janne Dahlberg inleder med lite historik och den sistnämnde avslutar med sexskämt i en nedåtgående spiral varpå Gastas forne ordförande Hans Carstensen tar över. Carstensen som ursprungligen drog igång verksamheten tillsammans med Rolf Berlin pratar om äktenskapets mödor och svårigheten i att kommentera kompisars fula tatueringar. Det dröjer lite väl länge mellan poängerna, men när de kommer drivs de hem med stil under öppningsakten.

Fredrik Nilsson som tidigare varit rektor och numera ingår i lärarkåren på Thorén Business School gör comeback på scenen efter ett par år i humorexil och imponerar med sin höga hastighet medan han bland annat berättar om hur det är att ha utvecklingssamtal med sin hustru. Det blir en kort session som gärna fått vara längre, materialet är riktigt klyftigt.

Utvecklingen sedan Gastas start 2007 personifieras sedan i Niklas Folkegård. Från att ha varit en komiker med sprudlande personlighet men förutsägbara skämt har han blivit en riktig chef på scenen som slänger sig mellan ämnen och drar in publiken på ett modigt sätt. Uttalandet ”jag har kämpat mot rasism hela mitt liv, men tänk om rasisterna har rätt, fan vad pinsamt” öppnar sedan dörren till en av kvällens höjdpunkter. Folkegård kommer att nå högt, trots att han ser ut som en pirat i Pippi Långstrump på de sju haven.

Efter pausen inleder Martin Soneby andra akten genom att anknyta till de två poliserna som sitter i publiken. Den långa utläggningen om när han åkte dit för innehav av 0,11 gram cannabis och gjorde sitt sämsta gig inför tre poliser som ville se honom kissa leder vidare till ett intressant blottläggande om frustrationen över att ha gjort tv-jobb. Medverkandet i skräpprogram som Ballar av stål beskrivs som ett försök att laga en lyxig måltid, medan någon står bredvid och häller ketchup över allt för att sedan trycka ned det i gästens hals. Det fortsätter med fina analyser av Mamma Mia såväl som tjurfäktning innan Soneby kommer av sig något under ett utdraget sågande av hästsport. Rutinen verkar inte vara ordentligt repad och det blir lite yrt ett par gånger, men originaliteten i materialet står för sig.

När Isak Jansson kliver på som avslutning förbannar man tiden för pressläggning. Efter att han eftertänksamt konstaterat att det alltid är bilder på barn på förpackningar med barnblöjor men aldrig bilder på vuxna på förpackningar med vuxenblöjor är det svårt att inte stanna kvar för att höra uppföljningen. Janssons karisma kombinerat med hans väl avvägda minspel och imitationer som sömlöst vävs in får honom att stå ut som svensk komiker.

David Jannati

Mer läsning

Annons